En sådan dag...

Vissa dagar borde man lyssna på den lilla rösten i huvudet som säger "Ligg kvar i sängen istället!". Idag är en sådan dag!

Först och främst vaknade jag på tok försent. Håret och kläderna blev ihop rafsade och resultatet blev därefter. Frukosten inmundigades stående under tiden som jag tog på mig ytterkläderna. Idag fick jag dock nog av min alldeles-för-kalla-men-regn-täta-regnjacka-med-en-värmande-kofta-under-lösning och tog min vinterjacka för första gången den här säsongen. Inte för att den egentligen behövdes idag, kylan lyser med sin frånvaro överallt utom i min lägenhet och i huset jag jobbar, där är det sjukt kallt, men den går snabbare än min regnjackelösning.

Lagom stressad och med en strumpa halvvägs nere under foten (bara en sån sak är nog för en starkare människa än mig att ge upp) traskade jag halvbutter ut till cykelskjulet. Cykeln stog där lydigt och väntade så jag la mina saker i cykelkorgen och började rulla ut cykeln. Men där tog det stopp. På något sätt hade en annan cykel fastnat med en pedal i mitt framdäck och jag kunde på intet sätt få loss den. Självklart var inte det här en vanlig morgon då det inte är hela världen om jag är sen, utan det var en morgon när jag skulle börja 30 min tidigare och ta emot fritidsbarn eftersom det blir för jobbigt att ha fritidsbarnen på förskolan ända till åtta. Tårarna brände nästan bakom ögonlocken och jag var sugen på att ringa in mig sjuk men istället tog jag mig själv i kragen och rusade halvt i panik upp för trappan till mina kära gannar. Jag hade hoppats att den manliga medlemmen i familjen skulle vara hemma och hjälpa mig loss med cykeln men ack nej. Istället fick jag låna en cykel av dem. En fungerande cykel, om än inte särskilt bra. Jag kasta mig upp på cykel, cyklade som en galning och kom fram till jobb endast 5 min för sent.

På jobb fick jag 1,5 h stillhet eftersom min pojke inte kom förrän kl. 9. Sedan började det. Idag har jag blivit kallade några av de vidrigaste sakerna man kan kalla någon, blivit ignorerad, fått lyfta en pojke bort från andra barns schackbräden, brottats med en pojke, klätt på en pojke ytterkläder etc. etc. Pojken min gjorde helt enkelt det mesta idag, förutom att slåss.

Efter en sådan dag kan man tycka att man förtjänar att åka hem och bara slappa. Men nej, jobb nr 2 väntade på scanex så jag svingade mig up på min lånecykel och trampade iväg. Efter en knapp kilometer händer det. I en nedförsbacke hör jag att något smäller och inser att kedjan hoppat av. Jag rullar väldigt fort neråt och har ingen fotbroms och kommer snabbt ihåg att ägarinnan berättat på morgonen att handbromsen inte fungerar. SÅ där rullar jag i vansinnig fart och kan inte stanna. Som tur var så var det inga bilar i korsningen jag skulle över och på andra sidan var det en uppförsbacke så cykeln stannade av sig själv till sist. Oturligt nog var jag inte ens halvvägs till mitt nästa jobb. Så det var bara att börja traska.

Desstuom hade jag blivit inbjuden på julgodisbakande så jag ville komma iväg från Scanex så snabbt som möjligt. Men jag var inte därifrån förrän tjugo i fem. Då var jag visserligen färdig med det jag skulle men jag hade också fått mer jobb. Så det blir till att jobba i mellandagarna...

Efter jobb vände det lite. Jag cyklade hem, bakade julgodis i typ 40 minuter och drog sedan till Elineberg för att hämta ut paket. Hade två paket att hämta, i alla fall hade jag fått avi för två paket, men det ena paketet kommer inte förrän imorgon. Så jag måste dit imorgon igen. Sedan dess har det blivit bättre. Jag har slagit in en del julklappar, har fler kvar än jag avverkat men fina blir de! Choklad har kommit fram, och julmust och julmusiken skvalar i högtalarna. Så kvällen har varit riktigt bra. Men det krävs mer än en bra kväll för att väga upp den dyngiga dagen jag haft idag!