Iran och Polen

Oj då, nu var det längesen det hände något här. Det ska bli bättring, jag lovar.

Min resa genom Iran blev lång, onödigt lång, speciellt eftersom jag inte uppskattade den alls. Boken jag läste heter Möter Dig I Larnaca och är skriven av Azar Mahlouijan.

För att ni ska slippa att läsa boken själva ska jag här lite kort berätta boken för er:

Hehe, mer intetsägande färg än nästan-inte-alls-ljus-rosa finns nog inte!

Vi börjar i Stockholm där någon hälsar på någon annans grav. Sedan färdas vi 20 år tillbaks i tiden, till Larnaca. Där hänger vi med en mamma och en kusin som väntar på en son/kusin. Under tiden tittar de på vad Larnaca har att erbjuda, handlar mat och äter. Dessutom stöter de hela tiden ihop med en man som de träffade på flyget, han är överallt, alltid, och de är inte misstänksama, bara vänliga. Sedan kommer sonen äntligen från Sverige och under ett par dagar äter de och annat man gör på semestern men de stöter aldrig på mannen från flyget. När de går hem från en restaurang blir sonen skjuten i huvudet av någon och kusinen i bröstet. Sedan färdas vi 20 år framåt i tiden, till Stockholm. Där träffar vi Rosa, sonens dotter. Hon vill veta varför pappa mördades och av vem. Hon tar med sig sin pojkvän och åker till Larnaca och, till sin, men inte min, får inte reda på någonting av vikt. Till saken hör också att sonen är politiskt aktiv och har flytt Iran pga det. Sedan åker Rosa och pojkvänen hem, går på en iransk konsert, träffar Rosas pappas bästa vän, blir hembjudna till dem och blir goda vänner med dem. Rosa bestämmer sig för att åka till Iran. Åker till Iran, bor hos kusinen som var på Larnaca, får träffa sin farmor, pratar massor om vad som hände i Larnaca och om sin pappa, är med i en politisk manifestation/protest i tunnelbanan och tror att hon kommer undan med det. När hon ska åka hem blir hon stoppad i tullen, förhörd av två män i ett rum och, efter inte allt för lång tid, släppt så att hon kan åka hem igen. The End.

Det stod att det skulle vara en politisk thriller men en mer ospännande bok vet jag inte om jag läst. Den var tråkig, förutsägbar, halvtaskigt skriven, långsam i ordet värsta bemärkelse, onödig och väldigt ytligt politisk. Jag gillade det INTE!!!!! Det bästa med boken var nog att den var kort, vilket inte innebar att den gick snabbt att läsa eftersom den var så tråkigt, och att den tog slut! Betyg 1 av 5 och 1 av 10 för lite bättre än en nolla är det trots allt!

Sedan skulle jag börja läsa något annat men en liten bok kom emellan. Denna lilla bok heter Livet För Nybörjare och är skriven av Slawomir Mrozek. Mrozek är en polsk nästintill nationallskald som ofta varit uppe som förslag till nobelpriset i literatur.

Boken består av ett gäng olika satiriska, bisarra och humoristiska noveller Det är en fantastiskt rolig bok. Den gav mig både tankeställare och aha-upplevelser. Den ser på världen genom en mörk lins men utan att för den skull bli deprimerande och hemsk. Det är helt enkelt en bok jag verkligen gillar! Betyg 4 av 5 och 7 av 10!

En bra bok får en tydligare färg!

För övrigt flyter livet på. Spandex är äntligen hemma från Egypten, så nu har jag någon att umgås med, lovet är tyvärr slut och våren är i antågande. Det flyter på!

Brasilien

Äntligen är den slut, min resa genom Brasilien. Det är den resa som jag hitintills uppskattat minst. Boken hette Vid Floden Piedra Satte Jag Mig Ner Och Grät och är skriven av Paulo Coelho. Jag har läst Paulo Coelho innan och tyckte inte om det jättemycket men den här var mycket sämre. Den var pretentiös, fjantig och dålig helt enkelt. Den förtjänar inte mer än reccension än så. En sak till ska jag dock säga: Undvik Paulo Coelho så långt det är möjligt, det är inte bra böcker.
Betyg 1 av 5 och 1 av 10.


Försökte hitta en vidrig färg till Brasilien, inte helt lätt, men den här är i alla fall inte fin!

Usch, jag gillar den verkligen inte så nu måste jag läsa en riktigt bra bok så jag slipper tänka på den här skitboken. Det lutar åt att det blir Sverige nästa.

Rätt åt dig!

Jag har visserligen drygt 100 sidor kvar av boken Rätt åt dig! av Jane Fallon men jag vet redan nu vad jag tycker om boken, det har jag vetat sedan kapitel 2, så varför inte bara recensera den och få den ur världen? Just nu är jag inte ens säker på om jag kommer läsa ut den och det skulle ju vara synd om jag glömde recensera bara för att kag inte tyckte den var värd att läsa ut.

Borde kanske anat av framsidan hur dålig den är men man vet aldrig...

Boken handlar om Stephanie (bara det namnet säger mycket om boken) som är, vad hon tror, lyckligt gift med James och tillsammans har de sonen FInn, som är typ 7. James pendlar mellan London, där han är onsdag till söndag, och Lower Shippingham, där han är söndag till onsdag, eftersom han har en veterinärklinik i Lower Shippingham men flyttade in till London för att Stephanie skulle kunna utveckla sin egen karriär som stylist. Vad Stephanie inte vet är att i Lower har James hittat en flickvän som han bor med. Hon heter Katie och har ingen aning om att James och Stephanie fortfarande är gifta. En dag upptäcker Stephanie ett sms från K till James och blir misstänksam. Hon luskar till sist ut att James lever ett dubbelliv. Men istället för att bara konfrontera honom och göra slut på charaden så tar S kontakt med K och smider planer för att James inte ska komma undan allt för lätt.

Det här är en omogen, fjantig, orealistisk, förutsägbar, tråkig, dåligt skriven, dussinlitteratur-bok som ingen bör läsa. Det händer ingenting som jag inte redan i förväg kunde lista ut skulle hända. Alla karaktärerna är ganska dryga och väldigt svåra att tycka om. Boken är ALLDELES för lång, med hundra sidor kvar finns det liksom ingenting mer av intresse som kan hända. Det är helt enkelt en väldigt dålig bok. 

Betyg 1 av 5 och 1 av 10. Det enda bra med den är väl kanske den snygga utsidan. 

• Fnissarnas hämnd/ Roddy Doyle - 3/5 , 6,5/10 
• Lark Rise to Candelford/ Flora Thompson - 3/5 , 5/10
• Den Röda Soffan/ Michèle Lesbre - 3/5 , 5,5/10
• Konsten Att Tala Med En Änkling/ Jonathan Tropper - 4/5 , 8/10
• Room / Emma Donoghue - 4/5 , 8,5/10
• ät mig /Agnés Desarthe - 3/5 , 7/10
• Love comes softly / Janette Oke - 3/5 , 5/10
• Godnatt, finaste / Dorothy Koomson - 1/5 , 1,5/10
• Jag Är Femton År Och Jag Vill Inte Dö / Christine Arnothy - 4/5 , 6,5/10
• Svalorna Flyger Så Högt Att Ingen längre Kan Se Dem / Åke Edwardson - 2,5/5 , 4/10
• Daddy-Long-Legs / Jean Webster - 5/5 , 10/10 
• The Help / Kathryn Stockett - 3/5 , 6/10
• Rätt åt dig! / Jane Fallon - 1/5 , 1/10

Tror jag struntar i den sista sidorna och börjar läsa en bra bok med lite substans istället. Den är så dålig att jag hellre spelar På Spåret än läser boken. Missförstå mig rätt nu, jag älskar På Spåret-boken, men oftast läser jag hellre en bok än spelar med den, så det här är en riktigt dålig bok. Inte ens tillräckligt dålig för att komma undan med det. Hmm... Kanske skulle sänka betyget till en nolla, men nollor brukar jag förbehålla till riktigt värdelös litteratur. Men å andra sidan skulle världen nog vara bättre utan än med den här boken. Jag sänker... 0/5 och 0/10. 


Då kanske jag skulle skriva något om På Spåret. Den innehåller 2500 frågor av olika svårighetsgrad. Det finns fyra svarsalternativ och en liten dosa där man väljer sitt svar. Dosan berättar sedan om det är rätt eller fel svar, är det fel svar anger den även det rätta svaret. Den håller även koll på hur många frågor du svarat på totalt, hur många rätt du haft och vilken procentsats du har totalt. Det finns även en flerspelarinställning och en inställning där man kan välja vilka frågor man vill ha själv. Det är en perfekt dassabok, allmänbildningsbok, road trip-bok, har-inget-annat-att-göra-bok. Det är helt enkelt en väldigt trevlig bok! Den får 4 av 5 och 8 av 10. :-)

Det här däremot är en bra bok! Frågan som tillhör 135 lyder:USA är en förbundsstat med över 17000 lokala och delstatliga polismyndigheter. Vad heter den största och mest kända federala, rikstäckande polismyndigheten? 
A: TWA B: CIA C: DNA D: FBI
Fundera på den...

• Rätt åt dig! / Jane Fallon - 0/5 , 0/10
• På Spåret / Lena Lind Brynstedt - 4/5 , 8/10

Det känns bättre!


Annars har jag idag packat till min vistelse i Bjuv. Har bara små väskor så det blev en hel del, men det ser nog värre ut än det är. Och det är svårt att packa när det inte är en semester, bara någon annanstans att bo. Men ack så skönt det ska bli! Jag älskar min familj och föräldrar och syskon och allt vad det innebär men om jag stannar här mycket längre kommer det inte sluta lyckligt. Ska bli så skönt, för alla parter tror jag, att jag får komma härifrån ett tag. Sen, när jag väl kommit hem igen, dröjer det inte länge förns det är dags för mig att flytta på riktigt! Härligt! Har fortfarande en hel del att fixa dock. Till exempel har farsan fått min madrass nerkissad av katten så jag måste få tag på en ny någonstans till en billig peng. Kan bli klurigt... 


För att kunna få till att som behöver fås till har jag idag tullat på min sparbössa. Den var av en sådan modell som man måste öppna som en konservburk för att få upp så den går inte att återanvända eller smygöppna. Dock var den i princip omöjlig att få upp även med konservöppnare. Men jag lyckades1 så nu har jag lite mer att röra mig med... Gött!:-) 

Sådan här modell, men med Pixars Bilar som motiv är det jag har, om ni är intresserade!

Ha en fortsatt skön tisdag och hoppas solen lyser lika mycket på er som den gör på mig, för det är onekligen härligt!

Läsa läsa sola sola bok

Sol sol sol SOL!

Det är svårt att förstå hur härligt det är med sol när man inte haft sol på hela vintern. Men ack vad jag njuter. Jag och MiaFia gick en runda i måndagskväll. Hade bara korta brallor och kortärmat och frös inte alls. W Ü N D E R B A R ! ! ! 

Igår skulle jag gör en massa olika saker på internet, men innan jag ens gjort 3% av allt det jag skulle göra så bestämde internet sig för att sluta fungera. Så då var det bara slappning kvar på min att-göra-lista. Och slappa I did. Spelade 6 rundor kubb med de två minsta i klanen Thuresson, förlorade EN gång efter som någon, säger inte vem, missade kungen med den sista pinnen.:-S Väldigt mysigt med lite sommaraktiviteter. 

Faktiskt spelade vi med ett nästan identiskt kubb.

 Men sen fanns det inte så mycket mer att göra förutom att läsa, och läsa I did. Lästa faktiskt ut 2 böcker. Den första hette Godnatt, finaste och är skriven av Dorothy Koomson. 
 Stephanie och Mal är lyckligt gifta men kan inte få barn. De ber Mals absolut bästa vän Nova att bli deras surrogatmamma, och hon går med på det. Halvvägs igenom graviditeten "ångrar sig" paret och tvingar Nova att själv uppfostra barnet. När pojken är 8 blir han plötsligt sjuk och de måste alla tre konfrontera varandra och sina beslut. 

Så här i efterhand inser jag att jag borde anat vad det var för bok med tanke på omslaget...

Visserligen är det en ny twist på det klassiska triangeldramat men kom igen. Det fanns en möjlighet att göra det här till en intressant bok med nya fräscha synvinklar. Istället blir den gammal och fadd rean efter två kapitel. Den upprepar allt som ska finnas i ett triangeldrama. Självklart är Steph psykiskt sjuk och det är därför hon tvingar sin man att välja mellan henne och barnet. Och självklart älskar Mal både sin fru och nova men med olika "sorters" kärlek, men han kan inte leva utan någon av dem. Men eftersom han, på deras typ 4e dejt, lovade sin, då blivande långt fram i framtiden, fru att aldrig lämna henne så måste han ju välja frun även om han alltid älskat Nova och vill inget heller än få vara nära sitt barn. Självklart är Nova från Gahan (måste ju ha med alla "raser" (vilket jag egentligen inte tycker finns men men, ni fattar) för att det ska bli riktigt politiskt korrekt) och självklart klärvoajant och öppen för alla sorts spiritualism. Dessutom har hon ett kafé som hon äger tillsammans med en annan klärvoajant, som kommer från Japan och är lesbisk (där fick hon in TVÅ i en smäll. Både asiat OCH lesbisk OCH klärvoajant, perfekt!), dit man kan gå för att fika och sedan gå upp på andra våningen och bli spådd eller läsa lite tarotkort eller annat sånt spännande. Och självklart är nova gift med en 10 år äldre man som är polis, och som hon gjort slut med otaliga gånger men som hon älskar, och han är självklart som en far för hennes son, som aldrig träffat sin riktiga far, men att bara älska varandra räcker ju inte och därför håller äktenskapet självklart inte. Och, som ni säkert redan gissat, så är pojken, Leo heter han, självklart OVANLIGT söt och smart och klipsk och klarsynt. Och, eftersom han är en sådan perfekt pojke, så kan han ju inte leva för länge, så självklart är det inte bara näsblod utan något i hjärnan som brister och orsakar koma och senare död. Och självklar inser Nova då att pojkens biologiska pappa, Mal, som varit Novas bästa vän sedan barnsben men som hon var tvungen att bryta med är han valde sin fru istället för sitt barn, måste få veta och ringer då upp honom efter en väldig massa år. Och själ klart kommer han störtande igen och lämnar sin fru en sam på en flygplats väntandes på honom. (När frun får höra vad som hänt förstår hon direkt, självklart.) För att trösta sin bästa vän, erbjuder Mal, som är gift, precis som Nova, självklart sex eftersom det är det ända och bästa sättet att handskas med sorg. Men man kan ju inte ha sex med sin partner eftersom det äcklar en och skrämmer en, men att vara otrogen och ha sex med sin bästa kompis som man egentligen alltid varit förälskad i, det är så klart den bästa lösningen på allt. Och, som om inte allt var självklart nog, så blir Nova, som ni kan förstå, gravid vid detta enda samlag. Därefter väljer Nova att lämna sin make, som hon, enligt egen utsago, älskar så det gör ont, och drar ut i världen och åker jorden runt för att sedan bosätta sig i Portugal med sin dotter och inse att förlåtit alla och livet är ganska härligt ändå. 

Nu har jag berättat hela boken, men som ni kan se, så missar ni ingenting om ni inte läser den. Så jag bjuder på den! Allt för att ni ska slippa att läsa sån här dussinlitteratur. Det är tantsnusk på en ganska låg nivå eftersom författaren faktiskt tycker att hon kan skriva och att det här är något helt nytt. Tantsnuskförfattare är i alla fall väldigt medvetna om sitt tantsnuskade, oftast, medans den här Dorothy tycker hon skriven nydanande litteratur. 

Dorothy Koomson, ny tantsnuksförfattare. Akta dig Danielle Steel!

Jag blir lite äcklad och får dålig smak i munen av så här dålig litteratur. Jag har läst en annan bok av samma författare, Marshmallows till frukost, och den var inte bra men inte riktigt lika dålig. Visserligen förutsägbar och uppbyggd på exakt samma sätt, men jag kommer inte ihåg den som så här dålig. Kanske är det så att man kan läsa EN sån här bok i sitt liv och tycka att den är ok men så fort man läser en till så sjunker den som en sten och blir tokdålig eftersom man redan läst samma bok förut fast annorlunda och då blir det bara för mycket. 

Som ni kanske gissat så Ä L S K A D E jag den här boken lika mycket som ett hål i huvudet. Jag ska INTE läsa fler böcker av Dorothy Koomson, det är då ett som är säkert. För en gångs skull så känns betyget inte så svårt att ge och det ska bli riktigt roligt att få totalsåga även genom betyget. Av 5 får den en 1a. Av 10 får den en 1,5. Läs den inte! Det enda positiva med den här boken är att medan jag läste satt jag ute i solen och fick bättrat på min solbränna ordentligt. Det skulle visserligen vilken bok som helst kunna göra men det är i alla fall något positivt.

Den här framsidan lovar ganska mycket, och håller det mesta!

Bok nummer 2 heter Jag Är Femton År Och Jag Vill Inte Dö av Christine Arnothy. Det är en verklighetsbaserad berättelse om Christines ungdom i Ungern under andra världskrigets slut. I början får vi följa livet i källaren till deras stora hus, dit alla hyresgästerna flytt för att ta skydd mot de konstanta bombangreppen mot Buda och Pest. Livet i en liten mörk källare är inte lätt. De har inget dagsljus, ingen mat och deras enda ljuskälla är konservburkar de fyllt med ister och som de stoppat ett skosnöre i. Det stinker, är mörkt och alla är konstans skräckslagna pga bomberna. Hela tiden väntar de på att ryssarna ska komma och befria dem från de hemska tyskarna, som ju bär hela skulden till att blir bombade in the first place. Men när ryssarna väl kommer för att befria dem visar de sig vara lika, om inte mer, bestialiska som tyskarna. De dödar, plundrar, våldtar och tvingar folket till slavarbete. Christines familj inser att de inte kan stanna kvar så de börjar planera för sin flykt. 

här har vi en riktigt författare, Christine Arnothy.

Det här är en otroligt stark bok. Visserligen har den lite samma problem som Anne Franks Dagbok, den tar liksom bara slut och missar att berätta så mycket som man skulle vilja veta. Men eftersom de båda två är baserade på dagböcker och verkliga livet så är det inte så konstigt. Så det är egentligen inget man kan hålla emot boken. Jag tycker det är en bra bok som berättar en sida av andra världskriget som inte får jättemycket uppmärksamhet. De är varken judar eller tyskar eller något, de är bara helt vanliga ungrare som blir fångna mitt i striden. Det är en bok jag tycker är väl värd att läsa. Den är kort och lättläst också, så var inte rädd att den är tung eller så, den går att läsa ut på ett par timmar.

Hon är verkligen vacker.

Eftersom den är verklighetsbaserad får boken dessutom en annan dimension och når ett djup som "vanliga" böcker har svårt att nå. Av 5 får boken en låg 4a och av 10 får den en stark 6,5. Rekommenderar den!

• Fnissarnas hämnd/ Roddy Doyle - 3/5 , 6,5/10 
• Lark Rise to Candelford/ Flora Thompson - 3/5 , 5/10
• Den Röda Soffan/ Michèle Lesbre - 3/5 , 5,5/10
• Konsten Att Tala Med En Änkling/ Jonathan Tropper - 4/5 , 8/10
• Room / Emma Donoghue - 4/5 , 8,5/10
• ät mig /Agnés Desarthe - 3/5 , 7/10
• Love's Abiding Joy / Janette Oke - 3/5 , 5/10
• Godnatt, finaste / Dorothy Koomson - 1/5 , 1,5/10
• Jag Är Femton År Och Jag Vill Inte Dö / Christine Arnothy - 4/5 , 6,5/10

Nu läser jag en bok av en svensk författare faktiskt, lite mot mina principer, men ibland så. Den heter Svalorna Flyger Så Högt Att Ingen Längre Kan Se Dem av Åke Edwardson. So far, riktigt bra. Har visserligen bara läst 60 sidor, men ändå. Kunde varit så mycket värre, den är ju trotts allt svensk. 

Ikväll blir det cellgrupp. Härligt! Diggar verkligen våra onsdagskvällar.:-) Men först är det lite jobbsökande, läsande, solande och annat som ska göras. Ha en skön onsdag, för det ska jag ha!

Egentligen tycker jag att onsdagar är värst. Man har lika mycket kvar av veckan som man avverkat, känns som om veckan aldrig tar slut. Men när man a) inte jobbar och b) har cellgrupp, då är onsdagar a) inte annorlunda än någon annan dag och b) härliga!!!