På den andra, tråkigare, sidan

Så är det över. Drygt två veckor fyllda av fantastiska, underbara och härliga sportbedrifter! Och som jag njutit! Det har varit OS från morgon till sena kvällen hemma hos mig i typ 14 dagar. Jag har fått se världsrekord och misslyckanden, drömmar som uppfylts och krossats, förväntade medaljer och överraskande mdaljer, härliga sporter man inte får se så ofta på tv och de lite mindre ovanliga, roliga sporter och halvtråkiga. Enkelt sagt har jag sett det mesta! Och det har varit så fantastiskt roligt! Det är så roligt med OS! SVT har skött det fantastiskt med livesändningar och OS dygnet runt på tv och med flera kanaler på play som visade nästan allt. De sände över 1000 timmar sport och jag har sett eller lyssnat på så många av de timmarna som möjligt! Men nu är det alltså slut...

Det har varit ett fantastiskt OS från flera synvinklar. Arrangörerna har gjort det fantastiskt, OS i London jämförs med OS i Sydney som allmänt kallas för det bästa OS någonsin, värdlandet hade stora framgångar på sportbanorna, publiken var engagerad och insatt och hejade vilt på alla framgångar och Sverige gjorde ett väldigt bra OS. Helt enkelt ett fabulöst OS. Men nu är det slut...

Under två veckor har jag, kanke inte undvikit, men i alla fall inte tagit initiativet till att umgås med varken vänner eller familj, och när jag väl umgåtts med vänner och familj har jag känt mig splittrad. Det är roligt och trevligt men jag missar ju så mycket OS, så det enda som fått min odelade uppmärksamhet de senaste veckorna har varit OS för det kan jag titta på utan dåligt samvete, alla mina vänner har varit informerade om att de är låååångt ner på min prioriteringsliste de här veckorna. Ett arrangemang jag tycker fungerat bra, vet inte hur det känts för de runt omkring men för mig har det känts bra! Men nu är det slut...

Det är samma sak varje gång ett OS eller något annat stort evenemang tar slut, jag vet liksom inte hur man återgår till ett vanligt liv, allt känns tomt och tråkigt och jag saknar de sportfyllda dagarna. Men OS är slut i vilket fall och nästa OS, vinterspelen 2014 i Sotji, sänds inte av SVT utan de rättigheterna är uppköpta av MTG-gruppen, betalkanaler helt enkelt. Så då kommer det bli sport med reklamuppehåll, tråkiga och sämre kommentatorer och experter och knepiga kanaler som jag inte har. Ser inte fram emot det men OS ska bli roligt. Men det är fortfarande 2 år kvar...

Så idag försöker jag återgå till det vanliga, lite tråkigare livet, utan OS. Övergången hr inte varit enkel. De senaste dagarna har jag skurit ner lite på OSkonsumptionen men abstinensen är ändå påtaglig. Så jag har tittat på det sista London Live, läst lite krönikor, kollat upp lite reultat och nu, när jag sett och läst nästan allt från OS, lyssnar jag på Sommar i P1. Det har jag försummat rejält, kan ju inte pausa sport för Sommar så nu försöker jag komma ikapp. Det är en klen tröst men i alla fall något. Och Martina Haag är ju lite av en favorit...

Läsningen har lidit lite men jag har ändå en hel del böcker på gång. Just nu läser jag Mr. Dixon Försvinner av Ian Sansom och The Unlikely Pilgrimage of Harold Fry av Rachel Joyce. Två feelgoodböcker som jag haft funderat på och varit sugen på länge. Betyg kommer så småningom, då måste ju avslutas först! Så jag ger mig iväg för att göra det nu, lite hjälper det mot abstinensen...

Vilken helg!

VIlekn helg! Jag hade tänkt spendera hela helgen framför OS men så blev det inte... I lördags drog jag och Chocho till stranden i lagom tid tills det att vädret slog om, det började blåsa och regnet bytade sida av sundet. Så vi lämnade stranden ganska snabbt och gick till Lidl och handlade istället och sedan hem till mig för att laga mat.

Dock var vi tvugna att städa och diska och lite så först eftersom min lägenhet såg hemsk ut. Det hade inte gått att laga mat eller äta utan att städa frst. Så Isse hann komma innan vi ens började laga maten. Så det blev sent men trevligt och gått ändå! Och de mest historiska ögonblicken fick jag se i alla fall!

Jag passade på att läsa ut en bok som jag skäms lite för att jag inte läst innan. Boken var Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson. Det är en bok jag tänkt läsa under flera år men har liksom inte riktigt kommit till skott. När nu filmen gick upp på bio blev jag påminnd om den igen och passade på att köpa ett exemplar och faktiskt läsa den.

Boken kretsar kring Simon Larsson och hans familj under 2:a världskriget och framåt. I familjen Larsson finns en hemlighet som ligger under ytan och påverkar hela familjen och deras relationer. Erik och Karin, Simons föräldrar, gör allt de kan för att spara Simon, men på något sätt är det som om han alltid vetat. Simon är ett väldigt speciellt barn med ett djup och en vishet som skrämmer hans föräldrar men också sprider en förundrar och stolthet i deras bröst. Dagen kommer dock då Simon behöver veta vad det är hans föräldrar dolt för honom under så lång tid. Under lång tid söker Simon sedan efter svar på frågor som han alltid burit med sig men inte vetat hur han ska formulera förns nu...

Det är en väldigt bra bok. Marianne skriver, som så många andra svenska författare (inte deckar författare, de är ett tydligt undantag från denna regel), med många ord, långa meningar, djupa tankar och en hel del skrive mellan raderna. Skillnaden mellan Marianne och andra svenska författare är att hon gör det bra! Hon blir aldrig pretantiös eller högtravande. Det flyter liksom på på ett naturligt och skönt sätt. Språket känns aldrig krystat eller onaturligt. Marianne skriver helt enkelt så här! Dessutom är det en stark historia med karaktärer som berör. Jag gillar den! Betyg: En stark 4 av 5 och 8 av 10.

Igår var det kyrka, som vanligt, och sedan skulle det mysas på stranden. 6/8 av oss kom fram och grillade och spelade lite och väntade på de sista två bitar. Tyvärr kom de aldrig så långt. På vägen hamnade de i en olycka, de klarade sig utan andra skador än lite chockade, men Karelin, bilen, blev inte så glad. Därför avblåstes strand- och filmkvällen och jag och de två olyckskorparna åkte hem till päronen för att hämta oss, ta det lugnt, äta och få chocken ur kroppen. Dessutom hann vi spela lite spela och ha det allmänt trevligt. Det var inte vad vi planerat, inte heller något vi önskade, men det behövdes lite tid att samla sig och dessutom blev det trevligt ändå!

Igår kväll fick jag dock njuta av lite ostörd historieskrivning! Usain Bolt gick och vann sitt andra OS-guld på nytt olympiskt rekord. Smaskens för en OS-nörd som mig!

Just nu faller favoriterna som käglor i OS, Sverige har idag tagit två brons och haft tråkiga motgångar, och jag har börjat på en ny bok. Sammantaget bra! Snart blir det förhoppningsvis dunkfest med USA-Argentina! Go team USA!

OS-konspirationen...

VARNING: Är du inte intresserad av sport eller OS så hoppa över de tre första styckena.

Det är så fantastiskt härligt att OS äntligen dragit igång! Visserligen inte med de frmgångar vi hade hoppats för Sveriges skull så här långt men det finns så mycket härligt ändå.

Vanligtvis visar tv fotboll, hockey, ibland handboll, innebandy, bandy och friidrott. Visst, ibland kommer lite simning, skidor på vintern, konståkning och annat smått och gott men det är inte så ofta. Så när OS kommer är det som julafton för en sportnörd som mig. Helt plötsligt finns det sport att titta på 24-7. Och inte bara vanlig sport utan en massa annan sport, typ kanot ch kajakslalom, fäktning, synkroniserat simhopp, vanligt simhopp, gymnastik, tyngdlyftning, fälttävlan, segling etc. etc. Det finns så mycket att välja på att jag har i princip alla svtplays livekanaler på samtidigt. Det jag är mest intresserad av har högst ljud, det som ligger på andraplats tittar jag på, och de andra har lägre ljud men ändå så pass högt att jag hör om något händer. En perfekt lösning på problemet med endast 24 timmar på dygnet.

Idag har jag njutit av härlig beachvolley, spännande simning som tyvärr inte gick sveriges väg, fälttävlan som verkligen gick sveriges väg, segling som också varit positiv för sverige, gymnastik i världsklass (självklart eftersom det var OSfinal men ändå!), synkroniserad simhopp, fäktning, boxning, handboll, landhockey, rodd, tennis, badminton, kanot och kajakslalom, volleyboll, bordtennis och bågskytte. Tror det är det jag sett idag, kan ha hunnit klämma in ngn mer sport men det kommer jag inte ihåg.Det är verkligen FANTASTISKT! Jag fasar inför kommande OS då svt inte har rättigheterna.:-S

Tyvärr missade jag väldigt mycket av finalen i gymnastik eftersom jag skulle byta ett felköpt batteri lite snabbt. Tyvärr visade det sig att det som skulle gå snabbt tog väldigt lång tid. Willys, där jag köpt fel batterier, hade slut på de batterier jag skulle ha, vilket var CR2032. Så jag cyklade till Statoil, som, trott eller ej, också hade slut. Jag började ana en viss trend. Kunde det vara så att alla i södra Helsingborg behövde byta sina CR2032batterier samtidigt? Var det en konspiration?

Jag hoppade upp på cykeln och tog mig till Lidl, men de hade inte de batterier jag behövde. Nu kände jag verkligen att något lurt var på gång. Copp var nästa på min lista och där kände jag mig ganska säker på att jag skulle hitta det jag sökte. Jag menar, ett stort Coop Forum kan väl inte ha helt slut på ett sorts batteri? Jag letade och letade och frågade sedan och fick det svar jag fasade mest. De var slut. Hur kan en stor butik som Coop ha helt slut? Och hur kunde 4 butiker ha sluta på exakt samma batteri? De hade alla andra batterier, så varför inte det här? Jag vet inte grunden till dena konspiration emot mig men jag är säker på att det var en konspiration. Kanske ville någon att jag skulle missa det jag sett fram emot hela dagen, gymnastikfinalen, eller så ville någon att jag skulle få lite mer motion?

Jag satte mig i all fall på cykeln igen, för världen må vara emot mig men jag ger mig inte, jag bara skulle ha det batteriet, om jag så skulle behöva cykla till malmö för att få tag på det! Frågan var dock vad som var mitt bästa val? Upp för backen till City Gross som låg närmre, men upp för en backe, eller till Maxi en bit bort, men utan uppförsbacke. Jag kände att konspirationen antagligen innefattade även City Gross men Ica Maxi brukar jag ha på min sida. Så jag bestämde mig för det lite längre men säkrare kortet Maxi.

Och där hade jag så äntligen tur! Jag fick leta och fråga men efter många om och men hittade jag den heliga graal jag letat efter så länge, CR2032 batteriet. På hemvägen kom dock nästa (o)trevliga lverraskning. Först i form av ett par små och väldigt få droppar för att sedan öka till en fullskalig flod ifrån himmeln! Det tog inte många sekunder för mig att bli totalt genomblöt. Visst, först blev jag lite irriterad och störd på regnet, men blöt blev jag ändå så jag bestämde mig för att njuta av det istället. Så jag hade faktiskt en fantastisk hemresa genom floden, även om jag saknade ett par simglasögon och en snorkel ibland. Jag passade på att dansa en sväng i regnet också, och hoppa lite i de härliga pölarn som skapats. Så det som först såg ut som en konspiration emot mig och riktigt dålig karma blev istället som en liten present från ovan. Det finns få saker som är så befriande och härligt som att dansa i ett sommarregn! Så det visade sig vara en blessing in disguise trotts allt!

Så nu har jag fyllt på i förråden, fixat batteriet och fått en ofrivillig, om än härlig, dusch. Nu sitter jag återigen framför OS och sörjer att det inte går lite bättre för Sverige mot Norge i handbollen, men njuter av att kunna titta på högklassig sport en vanlig måndagskväll. Livet är härligt ibland!:-D

Bosnien

Jag började läsa Sista Kulan Sparar Jag Åt Grannen men så gick lånetiden ut och jag var inte direkt fast så jag struntade i den faktiskt... Känns lite busigt men så är det. Kanske tar upp den igen någon annan gång, eller så tar jag en annan bok, det får framtiden utvisa.

Just nu sitter jag faktiskt på jobb. Eftersom det är torsdag så öppnar jag. Men det är bara jag och en annan flicka här och hon ville spela på datorn, så då sitter jag också vid datorn. Jag är otroligt busig.

Nu är våren här. fåglarna kvittrar, buskarna börjar få söta små musöron, marken doftar bördigt på något sätt och jag är förkyld. Allt är som det brukar. Jag trodde jag blivit av med hostan och förkylningen för ett par veckor sedan men jag hade tydligen fel för den här veckan har jag hostat igen. Jag var hemma måndag och tisdag men igår blev det jobb igen. Man pallar inte ligga hemma hur länge som helst. 

De härligt blåa skillablommorna börjar så smått täcka marken.

 Just nu läser jag en bok från Nigeria, En Halv Gul Sol heter den. So far so good. En kollega till mig har läst den och hon sa att den var bra men mörk, inte direkt en feel-good-bok. Ser fram emot den faktiskt!

Förresten, ni kan aldrig gissa vad som sprang framför mina fötter i morse! En STOR FET RÅTTA!!!! Den sprang mellan undervegetationen i kyrkans rabatter. Men jag varken skrek, hoppade eller försökte döda eller jaga den. Definitivt vuxenpoäng på det! Så passa er om ni kommer till Ramlösakyrkan, se efter var ni sätter era fötter för det kanske är en stor råtta under foten!

Vackra, underbara magnolia! Definitivt en favoritblomma!

Ps. Om ni vill ha tips på en bra TV-serie så är New Girl en bra sådan. Rolig och knäpp! Fast man bör gilla Zooey Deschanel! Ds.

Nedräkning

Den här veckan har det inte lästs så mycket, därför har det inte heller bloggats så mycket. Men jag är för tillfället i Serbien, en trevlig bok som inte riktigt fångat mig ännu, men det kommer nog.
På måndag åker jag till Skottland, på riktigt den här gången. Det ska bli så fantastiskt härligt, roligt! Jag längtar så!!!

Igår var en riktigt nasty dag som slutade bra. Den började redan halv två på natten när larmet i kyrkan gick. Man blir väldigt rädd när man vaknar mitt i natten av ett larm! Sedan tog det ganska lång tid att varva ner, speciellt eftersom jag kände att jag var tvungen att somna snabbt, inte en bra kombination. Kvart i fyra ringde det första larmet, några minuter i fem gick jag upp. Då var jag OTROLIGT trött! Så trött att allting tog mycket längre tid, därför gick jag sent hemifrån och därför fick jag springa till bussen.

Väl framme på jobb kommer de första barnen samtidgit som jag så jag, som hoppats på i alla fall 5 minuters andningshål, blev lite besviken. Som tur var blev det bara de två barnen så det var i alla fall en lugn morgon!

Sedan blev min pojkes taxi nästan en timme sen av oförklarliga anledningar, jag såg ut att behöva passa barn pga en strejk i Tyskland, pojken min flippade lite, maten blev 20 minuter sen så alla de andra ungarna flippade också. Som tur var så var unge nr 2 ganska lugn nästan hela eftermiddagen. Hade han inte varit det skulle jag ha tappat det helt! Jag såg framför mig hur allt gick fel och hur massagen, som skulle bli dagens ljuspunkt i vanliga fall men som nu blivit något så mycket mer, skulle ställas in. Men så vände det.

Som sagt så var unge nr 2 hyfsat lugn hela eftermiddagen, solen sken, jag fick coca cola och en trevlig pratstund med Ammi, det blev massage, jag käkade kinamat och kvällen avslutades med ett avsnitt Lie to Me. Så det som började hemskt blev i alla fall bättre. Men usch, ett tag ville jag bara gå hem och sova förbi resten av veckan!

Idag har det varit blandad kompott. Mysiga och rolgia stunder har blandats med jobbiga och frustrerande stunder. Men nu ska jag äta rester, fixa med en lite present, tvätta och titta på konståkning!

Sorg.

Vinnarinstinkt i den blicken!

En av sveriges största idrottsutövare genom tiderna la idag skidorna på hyllan. Anja Pärson slutar efter 14 fantastiska år i världscupscircusen. Jag har alltid sett upp till henne, hon är inte den typiska sprudlande, charmiga och öppna bruden som blir så populär i folkhemmen, Anja har kört på på sitt eget sätt, ibland låtit lite butter men egentligen bara varit ärlig där andra kanske skulle fejkat och flinat. Hon är en otrolig tävlingsmänniska och jag hade gärna sett henne i fler säsonger, men finns inte motivationen så finns den inte. Men vilka framgångar hon har bjudit på!

För mig, ett av de största ögonblicken i Anjas karriär, när hon tog OSbrons i kombination dagen efter hennes otroligt obehagliga krasch i störtloppet. Vilken bragd!

Det finns flera som säger att hon skulle slutat mycket tidigare, att hon hållt på i flera år för mycket, att hon bara gnäller och hittar på ursäkter. Men jag köper inte det. Dels så ska man köra så länge man har vilja, motivation och ork att göra det, eftersom det är ett jobb men också en livsstil. När man lägger av är det inget man tar tillbaka 3 år senare när man känner för det igen. Därför måste beslutet komma när man jälv är redo och om Anja behövt de senaste säsongerna för att på allvar känna att hon är nöjd, fine with me! Dessutom tycker jag inte att man kan begära att någon ska lägga av med något bara för att de inte vinner eller får så bra placeringar längre. Det finns massor av idrottsutövare där ute som inte når några större resultat men som ändå fortsätter eftersom viljan finns där. I värlscupscircusen är det ju dessutom pengar inblandade, självklart tänker man då efter innan man säger upp sig! Gnället som Anja blivit beskyld för tror jag som sagt endast är ärlighet och en ovilja mot att förställa situationen eller hur hon uppfattar den.

I dag avslutades alltså karriären och när hon kom i mål kom lagkamraterna in och sprutade ner henne med champange.

Så känner jag i alla fall. Och det var med sorg i hjärtat och tårar i ögonen jag idag såg Anja ta sig ner för Schladmings Super G-backe och sätta säsongens bästa resultat. Jag har haft mången trevliga stunder framför tv:n när Anja åkt, och en hel del skräckblandade sådana, och jag kommer sakna dem! Men förhoppningsvis knyter SVT Anja till sig så vi kan få ännu en härlig expertkommentator. Tack för de här åren Anja, du har varit OTROLIG, och lycka till med vad du nu ska företa dig i framtiden!

Igår såg jag faktiskt en film med temat sorg. Love Happens heter den, med Aaron Eckheart och Jennifer Aniston, och handlar om Burke Ryan som skrivit en bok om hur man ska handskas med sorgearbeter. Problemet är bara att han själv inte följer sina råd utan bara gräver ner sig i arbete och vägrar möta sina rädslor och smärta. Men så en dag möter han Eloise... Det var en helt ok film, inget superimponerande men trevlig. Perfekt för en filmkväll med morsan eller så.

Boken jag läser för tillfället heter Fallet Med De Försvunna Böckerna och är skriven av Ian Sansom. Det är en otrolgit rolig och dryg engelsk bok som jag verkligen gillar. Det handlar om Israel Armstrong som åker till Nordirland för att arbeta som bibliotikarie. Men när han kommer fram finns det inget bibliotek, bara en bokbuss, och i bokbussen finns det inga böcker. 15 000 böcker har, på något mystiskt sätt försvunnit och Israels uppgift är nu att hitta dem. Till sin hjälp har han den mycket obredvilliga ortsbefolkningen som nog inte kunde vara mer ogästvänliga. Det är som sagt en väldigt rolig bok på det där härlgit engelska sättet som nästan bara engeska, eller åtminstone brittiska, böcker lyckas med! Den kan jag rekomendera! 4 av 5, en svag 7 av 10.

En inspirerande framsida i alla fall!

Idag kom äntligen mailen om att böckerna jag reserverat har kommit in, har bara väntat i nästan 3 månader! Så inom en inte allt för avlägsen framtid bär det av till bibblan för utfyllnad av boklagret!

Annars har jag varit sjuk hela veckan, trodde igår att jag skulle kunna jobba idag men så kom det feber och otrevligheter och hälsade på så jag har varit hemma idag också. Vet inte ännu hur jag känner mig inför jobb imorgon, det får kvällen utvisa. Jag har därför haft en hel massa tid i sängen att slå ihjäl och hur slår man bättre ihjäl tid än med att titta på Modern Family?! Nu har jag sett alla avsnitt som finns ute och jag väntar med spänning på fler. Ny favortiserie!

Som vilken familj som helst, fast kanske lite mer twistad ändå...

Li...banon!

Man ska inte blogga när man är trött och helt slut i huvudet. Jag lyssnade ju på Profeten av Kahil Gibran. jag var säker på att det var en bok som skulle ge mig ett nytt land att stryka men fick, som ni säkert vet, för mig att han var från Lybien och det har jag ju redan rett ut. Men igår när jag pratade med Spandex och Issepisse så sa jag vad det stod på baksidan av skivfodralet: libanesisk-amerikansk. Då plötsligt insåg jag att det inte alls innebar att han kom från Lybien, för kommer man från Lybien är man ju libyer. Så jag gick hem och googlade Kahil Gibran, och mycket riktigt, han är libanes, alltså från Libanon! Så bam! ett land till är struket!

Liby...va?

Här tyckte jag att jag varit duktig och läst en bok från Libyen medans jag diskade (alltså hörde jag på den.). Sätter mig här vid datorn för att blogga in det men inser när jag skriver den tänkta tteln på inlägget att jag redan läst en bok från Libyen! Var tvungen att gå tillbaka för att komma på vilken det var, så stående intryck lämnade den boken på mig. Men men, nu har jag läst/hört två böcker från Libyen så nu är Libyen verkligen avklarad!

Jag köpte Profeten av Kahlil Gibran för en väldigt billig peng på adlibris och insåg inte förns den damp ner i brevlådan att det var en ljudbok. Lyssnar inte så mycket på ljudböcker men idag, när jag hade södra Sveriges högsta berg, bestående av disk, framför mig så slängde jag den i skivspelaren och lyssnade. Den var filosofisk och djup, kanske inte optimalt när man diskar. Välskriven tycker jag nog också att den var, och inte alls så pretentiös som vissa böcker av en viss brasiliansk herre kan vara. Dock var det ibland så vackra formuleringar att man inte var riktigt säker på vad det var han sa egentligen och om man verkligen höll med. Det är en bok som definitivt kräver minst en lyssning till. Men intressant och vacker tycker jag nog. Betyg 3 av 5, 5 av 10.

Man kan tycka att den lilla symbolen nere i högra(?) hörnet skulle vara en ledtråd om vilket medie det är, men nej, något sådant banalt visar Celie inget intresse för.

Kanada är än så länge väldigt trevligt. Lever helt klart upp till förväntningarna!

Annars har jag, som sagt, arbetat mig igenom ett enormt berg av disk, bakat en pizza till utflykten imorgon, diskat pantflaskor så jag har något att dricka ut imorgon, handlat, plockat undan och läst lite sedan jag kom hem idag. Och eftersom eleven jag jobbar med på eftermiddagen hade fått kvarsittning, och sagda elev inte klarar av ansvaret att sitta ensam och de som skulle genomföra kvarsittningen var upptagna på annat håll, så fick även jag kvarsittning. Så jag var inte hemma förns vid fyratiden. Då hade jag varit utanför hemmets trygga vrå i typ 11 timmar. En vanlig dag hade jag lagt mig ner och sovit en stund, men idag var ingen vanlig dag eftersom imorgon inte är en vanlig dag alltså har jag inte haft en lugn stund sedan jag kom hem. Men snart stupar jag i säng för att orka med en lika intensiv dag imorgon!

Dag 20

Idag kom de senaste böckerna hem och jag har god lust att börja läsa allihop på en gång, Men eftersom jag just nu befinner mig i Libyen och USA samtidigt (även om USA egentligen är avcheckat från listan redan) så har jag lagt band på mig. Men jag är sugen!

Som sagt, nu är jag i Libyen. Ingen I Världen heter den och är skriven av Hisham Matar. Så far, lovande!

Idag hämtade jag även hem ett paket med lakan som jag beställde för en billig peng. De är väldigt fina men jag bör nog tvätta dem innan jag använder dem, de dryper av någon slags stärkelse.

annars är idag en ganska lång dag. Extrajobb först och snart möte, jippi! Dessutom trillade jag i trappan imorse så jag är helt stel i nacken. Hemska tisdag!^^

En sådan dag...

Vissa dagar borde man lyssna på den lilla rösten i huvudet som säger "Ligg kvar i sängen istället!". Idag är en sådan dag!

Först och främst vaknade jag på tok försent. Håret och kläderna blev ihop rafsade och resultatet blev därefter. Frukosten inmundigades stående under tiden som jag tog på mig ytterkläderna. Idag fick jag dock nog av min alldeles-för-kalla-men-regn-täta-regnjacka-med-en-värmande-kofta-under-lösning och tog min vinterjacka för första gången den här säsongen. Inte för att den egentligen behövdes idag, kylan lyser med sin frånvaro överallt utom i min lägenhet och i huset jag jobbar, där är det sjukt kallt, men den går snabbare än min regnjackelösning.

Lagom stressad och med en strumpa halvvägs nere under foten (bara en sån sak är nog för en starkare människa än mig att ge upp) traskade jag halvbutter ut till cykelskjulet. Cykeln stog där lydigt och väntade så jag la mina saker i cykelkorgen och började rulla ut cykeln. Men där tog det stopp. På något sätt hade en annan cykel fastnat med en pedal i mitt framdäck och jag kunde på intet sätt få loss den. Självklart var inte det här en vanlig morgon då det inte är hela världen om jag är sen, utan det var en morgon när jag skulle börja 30 min tidigare och ta emot fritidsbarn eftersom det blir för jobbigt att ha fritidsbarnen på förskolan ända till åtta. Tårarna brände nästan bakom ögonlocken och jag var sugen på att ringa in mig sjuk men istället tog jag mig själv i kragen och rusade halvt i panik upp för trappan till mina kära gannar. Jag hade hoppats att den manliga medlemmen i familjen skulle vara hemma och hjälpa mig loss med cykeln men ack nej. Istället fick jag låna en cykel av dem. En fungerande cykel, om än inte särskilt bra. Jag kasta mig upp på cykel, cyklade som en galning och kom fram till jobb endast 5 min för sent.

På jobb fick jag 1,5 h stillhet eftersom min pojke inte kom förrän kl. 9. Sedan började det. Idag har jag blivit kallade några av de vidrigaste sakerna man kan kalla någon, blivit ignorerad, fått lyfta en pojke bort från andra barns schackbräden, brottats med en pojke, klätt på en pojke ytterkläder etc. etc. Pojken min gjorde helt enkelt det mesta idag, förutom att slåss.

Efter en sådan dag kan man tycka att man förtjänar att åka hem och bara slappa. Men nej, jobb nr 2 väntade på scanex så jag svingade mig up på min lånecykel och trampade iväg. Efter en knapp kilometer händer det. I en nedförsbacke hör jag att något smäller och inser att kedjan hoppat av. Jag rullar väldigt fort neråt och har ingen fotbroms och kommer snabbt ihåg att ägarinnan berättat på morgonen att handbromsen inte fungerar. SÅ där rullar jag i vansinnig fart och kan inte stanna. Som tur var så var det inga bilar i korsningen jag skulle över och på andra sidan var det en uppförsbacke så cykeln stannade av sig själv till sist. Oturligt nog var jag inte ens halvvägs till mitt nästa jobb. Så det var bara att börja traska.

Desstuom hade jag blivit inbjuden på julgodisbakande så jag ville komma iväg från Scanex så snabbt som möjligt. Men jag var inte därifrån förrän tjugo i fem. Då var jag visserligen färdig med det jag skulle men jag hade också fått mer jobb. Så det blir till att jobba i mellandagarna...

Efter jobb vände det lite. Jag cyklade hem, bakade julgodis i typ 40 minuter och drog sedan till Elineberg för att hämta ut paket. Hade två paket att hämta, i alla fall hade jag fått avi för två paket, men det ena paketet kommer inte förrän imorgon. Så jag måste dit imorgon igen. Sedan dess har det blivit bättre. Jag har slagit in en del julklappar, har fler kvar än jag avverkat men fina blir de! Choklad har kommit fram, och julmust och julmusiken skvalar i högtalarna. Så kvällen har varit riktigt bra. Men det krävs mer än en bra kväll för att väga upp den dyngiga dagen jag haft idag!

Ajajaj...

Tajming är allt i vissa sammanhang och min tajming är ganska off. Illa! 

Har, efter otroligt mycket kladd, äntligen lyckats transponera alla låtarna. Tog med dem in till staden igår kväll för jag skulle på styrelsemöte och Fru Gallardo var där så hon kunde ta hem dem till familjen så de kunde öva lite inför söndag. Självklart glömde jag att ge noterna till henne. Så jag tänkte att jag skulle vara fiffig och lägga dem i Galens väska eftersom han går i samma klass som Judit men tror ni inte jag glömmer det också?! Så nu får mamma ta med dem in när hon hämtar lillplutten. Det man inte har i huvudet får man ha i mammas bil!^^

Något liknande ska vi satsa på...:-)

Idag är det blomster-dekorations-dagen-de luxe! Hoppas det blir bra. Det är fina blommor så det lär ju inte vara några problem så länge inte förväntningarna är för höga...;-) synd bara att det är sånt skitväder. Det regnar och är kallt. Men det kan ju regna av sig idag så får vi toppenväder imorgon!:-) För det är inte så roligt om det regna på utomhusvigseln imorgon...

Vilket land tillhör vilken flagga?  Ghana?

Burkina Faso?

Senegal?

Kamerun?

Nu har jag lärt mig alla länderna i världen och alla amerikanska stater, nu går jag på flaggorna. De är inte roliga så wish me luck!;-) Förhoppningsvis hinner jag igenom en hel del flaggor innan det är dags att dra till det Bengtssonska Residentet för att fixa blommorna!

Det är den skalliga saken i mitten som är IDIOTEN!

Men först lite fotbollssnack. I tisdags var det derby i Malmö. Jag var sugen på att åka men kunde inte. Tur var väl det... Efter 29 minuter sköt HIF 0-1, självklart blev ju MFF-klacken arga. Dock var det bara en IDIOT som agerade på det. Han valde att kasta en smällare på HIFs målvakt Pär Hansson. Som om inte det räckte bestämmer sig denna huligan att även ta sig in på plan och hoppa på samme målvakt. (Ska bara förtydliga att det ännu inte är bevisat om det är samma person som kastade smällaren som tog sig in på plan, så ni vet.) Tror mig, jag förstår hur det känns när ens lag ligger under på hemmaplan. Men att gå så långt att man kastar smällare på motståndarna och ta sig in på plan för att ge sig på  motståndarspelarna är väldigt extremt. Det gör mig så ARG! Varför kan inte såna IDIOTER hålla sig hemma och paja sin TV eller what ever de känner att de behöver för att få ut sina aggressioner så de inte förstör för oss som faktiskt är där för att titta på matchen. Den här matchen avbröts och återupptogs inte, HIF tilldömdes segern och alla spelare och de flesta supportrar gick hem med en brännande känsla av besvikelse, frustration och ilska i magen. 

De här säkerhetsvakterna jobbar verkligen hårt för att hålla IDIOTEN borta från plan!

Det är dags att det görs något åt säkerheten på våra arenor. I for one skulle inte ha något emot att bli grundligt visiterad och att de gick igenom min väska för att försäkra sig om att jag inte tar in något som inte får lov att finnas på arenan eller om de har något slags register där de kollar upp supportrarna. Jag är redo att ställa upp på nästan allt för att få bukt med det här problemet. Egentligen tycker jag det ska vara poängavdrag för det lag vars supportrar dummar sig så här. Det blir nämligen poängavdrag om man ger sig på domaren eller funktionärerna men inte om man ger sig på en spelare. Skärp reglerna och se till att det verkligen svider för den supporter som gör så här. De ska ha långa straff och, även om det kan kännas tufft för lagen tycker jag de ska ha poängavdrag, för då, kanske, huliganerna tänker efter liiiite innan de gör så här. Det är ingen garanti, för de bryr sig ju helt tydligt inte om sporten men man kan ju hoppas. Skärpning säkerhetsansvariga och IDIOThuliganer!!!!!

Bloggisera

Jag vet att jag sa att jag inte hade något att göra igår och att det var synd om mig och bla bla bla... Men sen blev det åka av! Jag fick ett rycka och bara satte igång. Det började med att jag städade av datorn. Sedan gick jag för att tömma och sätta in i diskmaskinen. När jag gjort det tyckte diskade jag uppdet som inte fick plats i maskinen och fixade så att diskbänken var skinande ren. Men då såg ju köksön hemsk ut i jämförelse så då fick jag ju fixa den. Men när den var klar såg ytan under skafferiet ännu värre ut så då fick jag fixa där. Och då såg det hemskt ut där kaffemaskineriet står så då fick jag ju fixa där. När jag så hade städat alla ytorna i köket skulle jag kolla vad jag hade att laga mat av i kylen. Men när jag öppnade den så såg ju den hemsk ut så jag tömde den, slände allt som var gammalt, torkade av allting och fixade lite ordning bland hyllorna. Men då var ju plötsligt alla sopor fulla så jag fick gå ut med det. Sedan högg jag in på golvet, damsugade och torkade och what not. Köket var skinande rent.

En bild som bara skriker Celie, visst?!

Men... Så kom jag på att vi ju skulle äta också och att jag ju skulle laga mat så jag ställde mig och gjorde 2,5 sats pajdeg, 1,5 till middag och 1 till efterrätt. Det blev supersmarriga köttfärspajer med ingefära till middag och en egen-påhittad jordgubbspaj till efterrätt. Och om jag får säga det själv så smalade de fantastiskt! Problemet är bara dett att när jag lagar mat hamnar det gärna lite på golvet och så och då var det bara att börja om. Diska, torka, sopa. Men nu är det någerlunda fint i alla fall.

Som ni hör fick jag väldigt mycket gjort igår kväll. Men det stannar int där.Jag satte mig nämligen och transponera lite låtar som ska spelas i brunnsparken på söndag. Allt gick jättebra och jag hade bara tre låter kvar att transponera när jag fick en deja vu känsla av att jag transponerat en  annan stämma som var exakt likadan. Jag var inte säker men kollade upp,utifall att, för det låter ju helt otroligt. Men, även om det låter otroligt va det tyvärr så. en stämma hade transponerat 2,5 gång, en inte alls, en låt i 3 av fyra stämmor etc. etc. Det var helt enkelt en enda röra som jag inte har en aning oom hurjag lyckats få till. Försökte rätta till det en det gick inte så br, klockan var trotts allt två på ntten. Så jag läpppte allt och gick och la mig istället. Men det hjälpte inte att sova på saken, jag har fortfarande ingen aning hur jag ska få rätt på det igen. Så även om jag var effektiv så var jag kanske lite FÖR effektiv.;-)

(ojojoj, nu började det mullra. Hu, vad läskigt! Tur att jag har en laptop. Men det är lite läskigt att vr helt ensam när det åskar. Ja tycker ju det är läskigt att inte vara ensam när det åskar också... hu!)

Hur kan någon INTE vara rädd för det här?! It is scary!!! 

Idag hade Galen avslutning på sin kristendomsskola. De 9 små liven höll i gudstjänsten och de var så söta!;-) Sedan bar det av hem med konfirmationsmiddag för alla tllresta släktingar. Ingen stor fest, vi var bara 20 pers... Men det var gott och mcket trevligt!:-)
Nu sitter jag dock åter i Bjuv med hunden som enda sällskap. Tänkte jag skulle få rätt på transponeringsmissarna, men jag tror jag läser istället. Kan int sitta och transponera när det åskar så här!

(Jag vet att det är en massa felstavningar men det är för att jag sitter på Gabis störiga dator som inte alltid reagerar när man rycker på en knapp och det taraka och rätta, å ni får stå ut med det. Störigt är det, men ni dör inte!=P)

I helgen har Spandex och Kungen av Korv äntligen slagit till och officielt blivit ett par. Otroligt roligt, jag vet att spandex har längtat efter det här ett tag, och Korvkungen är en schysst lirare! Känner honom inte jätteväl, har trotts allt bara träffat honom under en helg men det jag såg, det var lovande.;-) Så, sötaste Spandex, good luck and congrats!:-D

Jag brukade kallas Sideshow Bob, men nu tror jag crazy cat lady passar bättre. Har visserligen inga katter men ni fattar!

Dock gör detta mig till den sista nuckan ur originaluppsättningen av nuckeföreningen. Inte helt oväntat, om jag ska vara helt ärlig, har alltid trott att jag skulle "hålla ut" längst, men än är jag inte den äldsta nuckan, långt ifrån, så jag tänkte kanske försöka slå den regerande ålders-mästarinan Elnis. Fast det är ju inte något jag satsar på,men jag tror jag kan klara det. Det känns lite lustigt att vara den sista nuckan, inte direkt jobbigt, bara lustigt. Jag har inget emot att vara singel just nu... Hade säkert inte haft något emot att vara osingel heller, men just nu är det lugnt. Det är första gången någonsin. Ni upplever historia...

(Usch, vad rädd jag blev! Drog ut sladden för det åskade så, och efter bara typ 10 minuter dog datorn, sämsta batteritiden ever. Jag hade skrivit värsta långa inlägget och trodde att allt försvunnit. Men den sparades som tur är automatiskt i utkast. Pewh!)

Kunde ha tråkat er med en massa sport, finns en massa roligt att prata om! Men jag ska hålla mig och bara berätta för er att jag nu ska titta på Mästarnas Mästare!:-D

Fd sportstjärnersom tävlar mot varandra, någon som är förvånad över att jag älsar det här?!

Ps.

Vad jag märkte hände inte det här... Men jag kanske missade något?! Om det hände var det den mesigaste undergången någonsin!

Ds.

*blankt*

Grått...

Ibland känns livet så. Helt tomt och blankt (svengelska, jag syftar på det engelska ordet blank!). Idag är en sådan dag. Allting känns tungt och grått och tråkigt och det känns som om jag har cement i både hjärna, kropp och själ. Ingenting funkar och jag får inte tummen ur för att göra ett enda dugg av allt det jag tänkt göra idag. Och av någon anledning så strular allt som jag faktiskt kommer mig för att göra vilket leder till att jag inte känner för att göra någonting eftersom det ändå inte funkar. Blä helt enkelt!:-P


Igår hade vi cellgrupp i Påarp. Alltid lika härligt att få träffas med flickorna och prata och skratta och gråta och what not. Igår blev det en del tårar och en hel del riktigt bra diskussioner. Vad tråkigt livet kommer vara utan våra tjejträffar på onsdagarna!!!!!

Any way... Idag skulle jag och pojkarna städa övervåningen. Går jättebra! Galen har en polare här, lilla A hänger självklart med de stora killarna och jag pallar som sagt inte. Har bäddat min säng och fyllt en spann med varmt vatten och ajax. That's about it. Sedan hittade jag min deklaration och tänkte att jag lika gärna kunde deklarera nu och få det gjort. 

Nemi är bäst!

 Tyvärr var det inte så enkelt. Försökte smsa in min deklaration men de sa att min blankett ändrats sedan de skickade ut den så jag kunde inte deklarera så. Då försökte jag istället ringa in den men det gick inte det heller. Ringde upp deras kundservice för att se om de visste varför det inte gick men de kunde inte säga vad som ändrats eftersom de inte visste hur den såg ut från början. Alltså fick jag försöka skaffa en e-legitimation. Det var inte det lättaste. efter mycket klurande och tänkande fick jag till sist ringa bankens kundtjänst och be dem guidea mig rätt. Så till sist hade jag den legitimation jag behövde och kunde, efter många om och men, äntligen deklarera. Blev så fed up av alltihop så nu sitter jag här och 
väntar på bättre tider!:-)

Bok nr 4

Jag har dock läst ut bok 4 i Love comes softly serien, den som heter Love's Abiding Joy. Den var precis allting jag förväntade mig att den skulle vara. Mysig och trevlig, händelserik och romantisk och precis så lättsmält som de andra. Det är liksom en liten munsbit. Något att läsa medan man funderar på vilken nästa bok ska bli. De kräver ingenting av en men ger en en del. De är självklart överromantisifierande av frontierlivet men det är så det ska vara. 

Jag tycker det är trevliga böcker. Inget extremt bra, men för att vara av en kristen författare så är de ganska välskrivna. Om du någon gång känner för att läsa böcker som följer en familj under lång tid men som varken är tunga eller krävande, då är det här böckerna för dig. De är ju inte dåliga så de bör ju få ok betyg men de är inte heller böcker som är supergrymma eller som man bör läsa för att inte missa något. Därför är det svårt att betygsätt. Men 3/5 är den här boken klart värd, och nästan 5/10, fast ändå inte riktigt. Men det är svårt att skriva 5 fast ändå inte riktigt/10, det ser liksom dumt ut, så det får bli 5/10. 

• Fnissarnas hämnd/ Roddy Doyle - 3/5 , 6,5/10 
• Lark Rise to Candelford/ Flora Thompson - 3/5 , 5/10
• Den Röda Soffan/ Michèle Lesbre - 3/5 , 5,5/10
• Konsten Att Tala Med En Änkling/ Jonathan Tropper - 4/5 , 8/10
• Room / Emma Donoghue - 4/5 , 8,5/10
• ät mig /Agnés Desarthe - 3/5 , 7/10
• Love's Abiding Joy / Janette Oke - 3/5 , 5/10

Visst ser de ut precis så som man tycker en kristen bok ska se ut? Härligt!

Nu ska jag gå och fortsätta på bok nr 5, Love's Unending Legacy.

Hemma

Har gjort lite färgförändringar. Tycker det var finare innan men tydligen var det svårt att läsa. Hoppas det här duger!:-)

Den här bilden är tagen bara någon kilometer från där jag bor. tänk om allt kunde vara lika vackert!

I vilket fall är jag nu hemma på Videberg efter att ha spenderat ett antal dagar i Bjuv. Och även om man kan intala sig själv att hemma är bäst så stämmer det inte alltid. Visserligen är det gött att sova i sin egen säng och familj är alltid familj men det är inte alltid man vill ha dem runt sig. Idag har det mesta som kunnat gå fel gått fel, och det är inte ens mitt fel. Vill inget hellre än att få dra iväg och öva kvartett och sedan dra vidare till cellen. Jag älskar min familj, men det är inte alltid man orkar med dem för det!;-)

Håller nu på att läsa bok nr 4 i en serie Janette Oke skrivit. Just den här heter Love's Abiding Joy. Den är väldigt lättlast och mysig. Inget tungt på något sätt, lite som soppa eller annan lättuggad mat. Eller, inte soppa, jag gillar ju inte soppa och jag gillar de här böckerna, men kanske mer som kräm eller fromage eller något liknande. Gott men lättsmält. Har 60 sidor kvar ungefär så jag får väl återkomma med en mer djupgående recension.:-) 

Den är precis så cheese som den ser ut men på ett bra sätt!

Annars njuter jag av våren. Den är så varm och härlig, eller den var det igår i alla fall. Idag är det ganska mulet. Men vad gör det när kastanjeträdet är utslaget och buskarna skiftar i grönt?

Fast vårt kastanjeträd har kommit lite längre i sin "avknoppning".

Nä, mamma förväntar sig att jag ska städa halva huset idag så det är väl dags att sätta igång antar jag. Jippi!^^