Sommar och sol (?)

Ja, det är tydligen meningen att det ska vara sommar nu med lata dagar i hängmattan eller på stranden, läsandes på goda böcker medans man lapar sol. Av den varan har det blivit noll för mig. Visserligen har jag jobbat till nu men vädret är inte på strandhumör alls. Tur att man kan läsa inomhus också. Fram tills idag har jag tittat på Greys Anatomy från säsong ett till säsong 8. Därför har jag inte läst så mycket, ville se klart innan OS börjar. Men nu är det klart så nu ska här läsas!!!

Just nu läser jag Sju Jä**igt Långa Dagar av Jonathan Tropper, han som även skrivit Konsten Att Tala Med En Änkling. Jag gillade ju den boken så jag smällde till en till av samma författare. Jag är lite mer än halvvägs men jag gillar det. Det är grovt och hårt och bitter och hemskt, men så är livet ibland. Samtidigt är den sprängfylld med kärlek och ömhet (även om den är gömd) och humor och skratt. So far gillar jag det väldigt mycket! Men jag har en bit kvar, så slutgiltigt betyg kommer senare.

Om 8 dagar smäller det! Då är det invigning på OS, även om tävlingarna smygstartar ett par dagar innan med fotboll och sånt trams. Men det stora evenemanget startar om 8 dagar! 8 dagar! Det är ingenting!!! Jag har väntat och längtat i en evighet känns det som och så är det äntligen dags, OS är här! Det är den här tiden som är bäst, precis innan. Innan man blivit besviken över uteblivna framgångar, dopingfall, arrangörsmissar, dåligt väder, tråkig attityd, missade tävlingar, dåliga sändningar och den korta tiden. För visserligen håller det på i två veckor men två veckor går snabbt! Så nu, innan allt startat, när alla förväntningar fortfarande dalrar i luften och allt fortfarande är möjligt, nu är det som bäst! Bring it on, London, jag är redo!

Idag fick jag dessutom hem en bok som jag tycker ska finnas i varje hushåll och som jag skäms lite för att jag inte ägt innan. Men nu är den här och den är min, Tisdagarna Med Morrie, en helt fantastisk och underbar bok som alla borde läsa! Kanske blir en omläsning av den innan jag börjar på ngt nytt...

Sjuk, det är jag fortfarande. Jag hostar och hostar och känner väl att det inte är helt lämpligt att gå runt och slemma ner hela kyrkogården så jag blir hemma imorgon också. En hel vecka degandes hemma, det är urtrist, men vad gör man när man hostar lugorna ur sig? Nästa vecka är jag i alla fall ledig no matter what, för då har min semester börjat. Det ska bli skönt att vara hemma utan någon annanstans att vara!

Vad hände?

Jag vet inte. Det är svaret på frågan som titeln på detta inlägg ställer. Jag vet inte varför det dröjt så förbenat länge mellan inläggen den senaste tiden. Jag tror inte ens jag har någon vettig ursäkt. Därför kommer jag inte snickra ihop någon utan bara erkänna att jag inte vet...

Men nu är jag tillbaka, och förhoppningsvis med besked. Sedan jag skrev senast har det hänt en hel del! Vi har fått sommarjobb, jag här läst en del böcker, köpt en del böcker, blivit friskare, blivit sjukare igen, jobbat på två olika jobb, varit i fjollträsk på möhippa och en massa, massa mer. Men jag tänker inte ens försöka skriva om allt här utan bara skriva kort om de böcker jag avverkat på min värlsdomläsning och kanske om någon annan bok också, det visar sig.

Jag har avverkat Kina. Valet föll på Kortfattad Engelsk Kinesisk Ordbok För Älskande av Xiaolu Guo. Den handlar om en kinesisk ung kvinna som kommer till London för att lära sig engelska under ett år. Hon känner sig väldigt ensam och vilsen i denna nya värld hon befinner sig i och det är säkert en anledning till att hon faller så total för en äldre man. Efter en väldigt kort tid flyttar hon ihop med honom och boken handlar om deras korta och mycket speciella kärekshistoria.

Boken är inte skriven på korrekt engelska utan så som en kinesisk ung kvinna som just lärt sig engelska skulle skriva. Jag läste boken på svenska men översättningen är sp klart inte heller den korrekt. Detta ger ett djup till boken som annars hade varit ganska trivia och ytlig. Den får en svag 3 av 5 och 5 av 10.

Dessutom har jag läst En BLomma i Afrikas Öken av Waris Dirie. Det är en bok jag läst innan men som jag nu läst igen eftersom Waris är född i Somalia och jag kommer ihåg boken som bra. Dock blev inte omläsningen riktigt lika fångande och bra som jag hoppats men det är ett intressant ämne och verklighetsbaserat är trevligt. Betyg svag 3 av 5 och 4 av 10.

jag har läst en del andra böcker också, bland annat Honungsbiets Hemliga Liv. Jag har sett filmen innan och gillade så mina förväntningar på boken var ganska höga. Tyvärr möttes de inte helt. Det är inte en dålig bok, tvärt om, men filmen är, trott eller ej, bättre. Men jag gillar den ändå! 3,5 av 5 och en stark 6 av 10.

Jag har läst fler böcker men det här är de böcker jag kommer ihåg just nu. Nu ska jag återgå till min sjukbädd. (Japp, jag är tillbaka i den med en hosta från en annan värld och huvudvärk som inte är att leka med) Vi hörs igen snart hoppas jag!

Segt

Ojojoj, vad dött det var här. Jag ber verkligen om ursäkt. Problemet är inte att jag inte har något att skriva om, även om jag inte har tonvis med inspiration så har jag i alla fall lite, utan att jag inte har orken. Tid lider jag inte heller brist på, slutar tidigt nästan varje dag och har inte jättemycket för mig egentligen, men ork, där tryter det! Jag kommer hem, äter något, läser posten om jag fått någon, lägger mig i sängen och kollar mail ocg facebook och deckar sedan och sover tilla jag ska gå upp nästa morgon. Jag har inte ens känt för att läsa. Men idag är det ju 6e juni och därför är jag ledig, mycket välbehövligt. Och en ledig dag har en massa timmar så idag orkar och hinner jag uppdatera här.

På boksidan är det mörkt. Jag sitter fast väldigt hårt i Italien, inte så mycket för att det är ett så fantastiskt land, även om det är det, inte heller för att det är en dålig bok, för det tror jag inte att det är, antagligen på grund av samma anledning som fått resten av mitt liv att stå stilla ett tag, orken, men också på grund av att boken inte fångat mig alla. Jag har inte grepp om den elle rvar den är på väg eller vad den vill säga. Att det dessutom är en 700 sidor lång bok talar emot den. Sitter jag fast efter dryga 100 så lär resten inte bli helt lätt... Men jag ger inte upp! Jag ska komma igenom, men det lär dröja.

Under tiden har jag läst en svensk bok som heter Malin från Skaftnäs, en bok som består av olika blogginlägg och krönikor som Mailn Wollin, aka fotbollsfrun. Uppläget är ganska lkt det som Martina Haag har i sina böcker förutom att den här boken inte är kronologisk. De har ett ganska likt sätt att skriva på med stora doser av humor och självdistans. Jag gillar den här boken, dock inte lika mycket som jag gillar Martina Haags böcker. Men vill du ha en lättsam och rolig bok att läsa lite snabbt är det här ett bra val. Betyg 3 av 5, 6 av 10.

Idag har jag äntligen fått lägenheten städad. Här är så fint och luktar så gott men tyvärr känns det som om jag kunde städa lika mycket till och ändå ha en suprdammig lägenhet efter 1 timme. Svarta bänkskivor är otroligt irriterande!!!

I övrigt händer inte mycket, jag jobbar hårt på att bli av med förkylningen som har haft mig i sitt grepp sedan jag minns inte när, jobbar hårt på jobbet, ser med förväntan fram emot några lediga dagar, ser fram emot spännande sommarjobb, har höga förväntningar på fotbolls-EM som snart kickar igång, längtar efter OS, håller på att titta mig igenom Grey's anatomi och vill helst av allt ha riktig sommar NU!

Hallihallå

Oj, nu var det länge sedan jag bloggade. Jag håller på att läsa mig igenom Italien för fullt men det är tunna sidor, små bokstäver, ganska tung bok och 700 sidor, så det tar lite tid! Dessutom har det varit så varmt den här veckan att jag inte orkat göra någonting när jag väl kommer hem. Det enda jag orkar är att ta av alla kläder och ligga blickstilla på säng eller golv och försöka bli lite kall. Men jag ska försöka ändra på det, känner att jag ligger efter i min läsning.

Annars tuffar allt på. Jag är fortfarande förkyld, eller vad det nu är, jobbar men mår inte toppen direkt. Jag har fått sommarjobb, vilket är en lättnad. Det hade blivit en otroligt tung och svår sommar utan jobb. Men nu har jag 5 veckor, så det ska nog gå!

Tyvärr är det inte så mycket mer som händer i mitt liv just nu så ni får nöja er där. Det var bara en liten uppdatering för att visa att jag lever och inte glömt bort er. Ha de!

Varning!

Vill här utfärda en varning till alla som läser denna blogg. Hade du tänkt läsa boken Click, Click av Joyce, June och Paula Kavanugh? Tänk om! Jag tänker säga ytterligare 4 ord om boken. Dålig bok! Läs ej!!! Betyg 1 av 5 och 1 av 10.

Jag gick till doktorn i fredags. Jag fick upbringa allt mod jag hade i kroppen för att göra det men jag gjorde det och det var faktiskt inte så farligt. Men jag fick inte mycket svar. Dock fick jag medicin, en mot inflamerade luftrör ochenmot hostan. Den mot inflamationen är maracaspiller, ni vet sådana kapslar som innehåller små bollar med medicin? Tycker de är lite otäcka för det låter lite som en maracas precis när man sväljer dem. Hostmedicinen får endast tas inför natten eftersom man blir lite coco av den. Tyvärr blir jag även illamående och yr av den, men den hjälper i alla fall lite mot hostan! Så nu har jag 7 dagar kvar av kuren, fungerar det inte måste jag tillbaka. Så nu håller jag alla tummar jag kan och hopps slippa gå tillbaka!

Har tänkt igenom boken. Den får en 0 av 5 och 0 av 10. Var inte värd den extrapoängen trots allt. Och boken representerar Irland. Känns orättvist mot Irland att få en så dålig bok men nu är den läst och det är svårt att göra något åt det. Sorry, Irland!

Så det kan gå...

Ibland blir det inte som man tänkt sig... I lördags kändes det verkligen som om förkylningen var på väg bort. Hostan kom mer sällan och lät inte så hemskt som innan, huvudet började vakna till liv, nackontet hade släppt, näsan var normal, jag såg ljuset helt enkelt! Söndag morgon vaknar jag och känner mig inte helt på topp men ok. Dagen går sin gilla gång och när vi kom hem från kyrkan, hängde hos Spandex hela helgen, var jag tillbaka på ruta 1 igen. Nacke, hals, näsa, huvud, öra och hosta. Så nu sitter jag här igen, förkyld, och tycker att livet är hårt. Fast det är bara 7 arbetsdagar kvar till nästa långhelg,då jag tänker VILA (igen), imorgon ska vi på utflykt, våren är här och vädret ljuvligt, så jag överlever nog!

Jag tog en kort paus i min världsomläsning och åkte tillbaka till Norge i helgen. Boken hette Ju Fortare Jag Går Desto Mindre Är Jag och är skriven av Kjersti Annesdatter Skomsvold.

Boken handlar om Mathea som är gift med Epsilon och bor i en lägenhet i Haugerud. Hon är socialt inkompetent och pratar nästan bara med Epsilon. Mathea jobbar inte utan spenderar sina dagar med att vänta på att Epsilon ska komma hem. Hennes högsta önskan är att Epsilon äntligen ska gå i pension så att de kan ha hela dagarna tillsammans.

Det är en ganska ångestladdad bok. Stackars Mathea är livrädd för allt och alla utom Epsilon och känner inte att hon betytt något för någon under hela sitt liv. Hon är desperat efter att sätta spår i världen och några av hennes tilltag är komiska men samtidigt tragiska och sorgliga. Jag känner så för Mathea, hon är säkert inte så långt från saningen i många äldres fall. Dessutom är boken skriven så att man, nästan helt själv, kan bestämma vad man tycker händer i boken. Skomsvold har gett oss som läsare otrolgit fria tyglar att analysera med och det gillar jag.

Det är kanske inte en helt upplyftande bok ochdet är inte heller en bok som passar alla, men den passade mig. Jag gillar det mörka, tragiska och ångestfyllda som blandas med humor och komik. Att det dessutom är en debutroman gör det hela desto mer imponerande. En stark 4 av 5 och 9 av 10!

Nu är jag dock tillbaka på min resa. Jag befinner mig fortfarande i Europa men nu i Irland. En bok som heter Click, Click som jag köpte för en billig slant här! Har läst en liten bit och är helt imponerad men helt värdelöst är det i alla fall inte än!

Nigeria (Biafra)



Om ni tittar noga på bilden ser ni att jag färgat in Biafra också. Eftersom boken till stor del handlar om BIafra tyckte jag inte att det var mer än rätt.

Det har tagit tid men nu är Nigeria slutläst. Boken heter En Halv Gul Sol och är skriven av Chimamanda Ngozi Adichie. Den handlar om inbördeskriget i Nigeria som ledde till bildandet av Biafra och upplösandet av den samma.

I boken får vi följa Olanna och hennes tvillingsyster Kainene. De är så olika varandra som två systrar kan bli. Den ena är vacker och graciös och god, den andra anses ganska ful, rättfram och cynisk. Vi får också lära känna Richard, en vit engelskman som faller pladask för Kainene, Odenigbo, som faller lika hårt för Olanna, och Ugwu, Odenigbos unga tjänstepojke som försöker ha en normal ungdom i en onormal tid.

Boken skildrar fruktansvärda förhållanden och hemskheter. Mycket av hemskheterna är pga de vitas översitarattityd och "vi vet bäst"-attityd. Men självklart är allt inte "den vita mannenes" fel. Det är så mycket som är så fel och hemskt i denna boken. 

Detta är anledningen till bokens namn, Biafras flagga.

Den är välskriven och mycket intressant och bra. Kanske lite väl långsam ibland, den hade kunnat vara betydligt kortare. De 678 sidorna känns lite för mycket. Det är en bok som öppnar ögonen på läsaren och får dem att inse hur hemskt ett krig verkligen är, för båda sidor. Betyget blir en stark 3a av 5 och 5 av 10.

Så fruktansvärt! Att det får lov att gå så långt.

De senaste två dagarna har jag spenderat i sängen. Jag har en så förbenat envis förkylning som vägrar släppa så nu tog jag mig tid och jobbade på att den skulle ge med sig. Det har gått någerlunda. Jag hostar fortfarande, speciellt på morgonen, kvällen, natten och mitt på dagen, men annars känns det bättre. Jag har pallat upp sängen så att jag i princip halvsitter och det tror jag har hjälpt. Så nu är det bara det sista som jag ska bli kvitt. Dock känner jag att jag måste träffa folk idag så jag struntar snart i mitt sängläge och drar till Örkelljunga för att fira in våren med systra mi och hennes gube. Det ska bli trevligt att få prata med någon annan än mig själv.

Apropå hosta, har någon något bra tips på fungerande hostmedicin? Jag har Bisolvon hemma men det fungerar inte ens nämnvärt. Helst receptfritt för jag pallar inte gå till doktorn.

Sjukdag

Vaknade alleles varm, hostig och krasslig imorse, så idag har varit en sjukdag. Det är ganska tråkigt att bara vara hemma och försöka bli frisk, men men, det behövs det också! Jag har i alla fall haft tid till att titta ikapp på några serier jag följer på svtplay, alltid något.

Jag har också hunnit med att resa igenom ett land. Jag har varit i Marocko. Boken heter Min Mamma och är skriven av Tahar Ben Jelloun. Han är tydligen en stående kandidat till nobelpriset och eftersom boken var på bokrean slog jag till.

Boken handlar om Tahars mamma och hur hon långsamt försvinner in i alzheimers dimmor. Han beskriver sin sorg men även känslan av maktlöshet och frustration som de anhöriga känner. Boken tar oss också igenom Tahars mammas liv och allt hon gått igenom. 3 gånger har hon blivit bortgift med män hon inte kände sedan innan, alla tre dog innan henne, Hon har sett och upplevt så mycket av Marockos historia från första parkett. Det är en intressant och bra bok. Välskriven, om än lite långrandig ibland. Jag vill gärna åka till Marocko på riktigt någon gång och få se alla platserna live. En bra bok helt enkelt! 3 av 5, 5 av 10.

Eftersom jag fortfarande är väldigt hostig och ganska varm lutar det åt ännu en sjukdag... Vi får se, jag hoppas verkligen slippa!

Nytt land, nya utmaningar...

Igår åkte jag till biblioteket på en liten testrunda. Om jag kunde åka dit och hem igen utan att må allt för dåligt skulle jag jobba idag. Eftersom jag sitter i min säng och skriver det här kan ni nog gissa hur jag mådde när jag kom hem... Men jag lämnade tillbaka böcker som skulle varit inne för typ 41 dagar sedan och lyckades krafsa ner ngra nya låneböcker i min påse innan jag fick nog och skyndade hem.

På biblioteket finns det böcker från en väldig massa olika länder. Och gissa vilket land jag är i nu? Det är en lurig en. Författaren heter Oka Rusmini och kommer från... *trumvirvel* Indonesien! Det var väl otippat? Hade ju tänkt vara i Vietnam nu men boken var utlånad så jag har reserverat den. Så länge har jag flera afrikanska länder framför mig, och även en del asiatiska och någon europeisk. Känner mig ganska nöjd med mina lån, fast helt nöjd är jag inte. Vissa av författarna har en tvetydig bakgrund. De är födda i typ England eller Amerika men kallar sig själva för irländare, egyptier, afghan och what not. Men jag ska se till att VERKLIGEN gå till botten med det här så jag inte för er bakom ljuset. Dock är jag säker på att Oka Rusmini är från Indonesien, så där kan ni känna er trygga!

Idag är första dagen på hela veckan som jag faktiskt känner mig frisk! Jag vaknade och kände att något var annorlunda och nu känner jag mig som vanligt igen! Så imorgon blir det äntligen jobb och umgänge med människor igen. Härligt!

En liten motivationsvideo. Tänk om vi alla skulle börja dagarna så här, undra hur världen skulle se ut då?!

VAB

Idag är det faktiskt lite synd om mig för jag hår gått och blivit sjuk. Redan på cykeln på väg till jobb i ottan tyckte jag benen kändes ovanligt stumma och svarade liksom inte som de brukar. Väl på jobb fick jag ont i magen efter ett tag och det gick inte över. Så efter 2 timmar cyklade jag hem igen och la mig att sova en stund. Trodde ett tag att det var magsjuka men än så länge har det utvecklat sig mer åt bara-illamående-och-feber-hållet så ni behöver inte vara oroliga för att bli smittade!

VAB för Isak...

Tyvärr innebär även bara-illamående-och-feber att man måste stanna hemma. Så plötsligt är min helg dubbelt så lång. Mycket tid men lite att göra. Ligger alldeles ensam i min stora, tomma lägenhet och tycker att tiden går långsamt. Dock kommer Spandex och undehåller mig i kväll, tur är väl det, annars hade jag kanske inte överlevt till morgondagen! 

VAB för vanliga människor...

Så nu har jag tid att läsa! Och läsa har jag gjort, inte helt klar än men nu är jag farligt nära slutet! Så snart kommer det nog ett litet inlägg om när gud var en kanin. Jag har dock ett litet problem. Jag hade ju tänkt ta Vietnam efter England men Vietnamn finns inte hemma hos mig utan på biblioteket och dit kan jag ju inte ta mig, sjuk som jag är, och jag lär inte hinna bli frisk tills boken är slut. Därför har jag ändrat lite i min resrutt och har istället ställt siktet på USA tror jag. Mer om det senare, men jag vill inte att ni ska gå runt och tro att jag är på väg till Vietnam när jag inte är det...
Nu är det lite ompyssling av mig själv som gäller! Inte helt lätt att VABa (Vård Av Brud) men jag biter ihop och kör på!


Så här känns det!