Vårstädning

Här sitter jag och bloggar när jar egentlien borde vårstäda. Är hos min andra familj, Erixons, och hjälper dem att städa. Har sopat verandan och nu vet jag inte vad jag ska göra. SÅ blogga it is!

Glömmer från år till år hur härligt det är när våren väl kommer! Och nu är den här!

Egentligen är det påskstädning hemma men det är mycket trevligare att vårstäda i Bjuv än hemma!;-)

Nu är Spandex ÄNTLIGEN hemma för påsken. Väldigt skoj! Vi funkar så otroligt bra tillsammans! Kommer bli epic när hon flyttar hem på riktigt i sommar!

I lördags var det vårstädning i kyrkan. Åkte dit ganska tidigt och fixade lite i barnrummet sen bluffade jag mig ur resten. Gick runt och såg viktig ut och sen var det lunch och då måste man ju prata och ta det lugnt och sen åkte jag och Spandex på loppis. Väldigt tung städdag!:-P 

Igår blev det två söndagsmiddagar, en hemma hos mig och en hos Spandex. Marajha, Jullegullan och Thomsa och the kids var i kyrkan och följde med hem för middag och mys. Väldgt mysigt! Sedan blev det Gin Rummy, väldigt roligt kortspel.

Kvällen spenderades i Bjuv med mat och spel och film. God mat, roligt spel, medelmåttig film. Och nu vårstädning i trädgården. Livet kunde vara sämmre!

Bokn heter just nu Ät mig, har inte så mycket kvar, så så fort jag kommer bort från Spandx i mer än en timme så är den nog slut.:-) 

Nu ska jag gå och fixa våfflro! Otroligt tråkigt inlägg det här mn det är för att jag egentligen har en massa annat för mig. Det får ni helt enkelt tåla!

Vår och andra härligheter

Igår var jag ännu en gång upptagen hela dagen. Väldigt trevligt att faktiskt göra något för en gångs skull. Igår hjälpte jag än en gång Malin med en påskvandring, denna gången med 7or istället. Och vi var ganska mycket grymmare mot dem än mot F-1orna. 7orna fick känna på hur det var att vara Jesus under hans fyra sista dagar.Vi slog dem inte på riktigt och spottet var inte riktigt spott men det visste inte de eftersom de hade förbundna ögon. Blev väldigt lyckat.

Riktigt så här illa gick det inte för någon, så ni behöver inte vara oroliga!

Var där till halv två typ och skulle vara i kyrkan vid fem så det var inte lönt att åka hem. så jag åkte till mitt andra hem istället. Rätt gissat, biblioteket. lämnade tillbaka lite böcker, hittade lika många nya att låna och slog mig sedan ner med en morotskaka och cola för att läsa i caféet. 

Jag är en människa som, när jag läser eller tittar på film eller lyssnar på musik eller något annat kulturellt, bär mina känslor på utsidan så att säga. Jag blir väldigt lätt påverkad och engagerad av böcker t.ex. och jag kan inte påverka mina reaktioner. Så även om jag sitter på en buss eller, som i det här fallet, på bibliotekets café (som, for your information, är svindyrt!) så kan jag inte hjälpa om jag gråter eller pratar högt eller blir arg eller något liknande. Igår läste jag den mest spännande biten av boken och kunde inte sitta still! Jag hoppade rundor och pratade med boken och blev arg och rädd och ack, jag vet inte allt. Tror människor runt omkring fick lite underhållning. Och jag njöt, så då är väl alla lyckliga!;-)

Helsingborgs Stadsbibliotek. Kanske inte det vackraste att titta på utifrån men ack så mycket härligt det finns på insidan. Guds Gåva till Helsingborgarna!

Sedan bar det iväg till kyrkan för övning med vår lilla kvartett! (Jag vet att jag skrev kvintett för någon dag sen men jag menade kvartett, så ni vet!) Det var jätteroligt att få spela tillsammans med någon igen och det lät väldigt bra. Kom till Ramlösa Kyrkan den 24e så får ni höra på vacker musik! 

Dock upptäckte vi att jag fått hem fel stämmor att transponera. Eller, fel och fel, inte de Alex tänkt. Så nu har jag de andra två stämmorna hemma att transponera också. Är klar med en stämma, så nu har jag bara en kvar. Men jag blev så stel i nacken så det är därför jag sitter här nu, för att pausa lite.

Riktigt så här många är vi inte än, och vi låter inte riktigt lika bra, men det är tanken som räknas!

Efter övningen gick jag upp till Dany the dogs lägenhet, min blivande (lägenhet alltså, Dany  är Bettans blivande!;-)), och hängde med Bettan i ett par timmar. Mätte lite, kollade runt i skåp och lådor och sedan slog vi oss ner och kollade olika buketter och annat till Bettan och Danys bröllop. Så en väldigt trevlig kväll!

Men nu sitter jag här och tanken var att jag skulle recensera Room för er. Vet inte om ni orkar läsa en recension efter ett så här långt inlägg. Men vi gör så här. Ni som inte orkar läsa mer, ni kan skippa resten av inlägget med gott samvete för det är ändå bara om boken. ni andra, häng med.

Boken heter alltså Room och är skriven av Emma Donoghue.(På svenska heter den Inlåsta vilket jag tycker är en ovanligt dålig titel. Smygläste lite i den svenska översättningen på biblioteket och den var inget vidare. Glad att jag läste den på originalspråket!) Den handlar om en mamma och hennes son som lever sitt liv i ett rum som är 11 x 11 feet, väldigt litet alltså. Bokens berättarröst är Jack, den 5 åriga sonen, och han berättar för oss precis vad han tänker och känner.

Vad mamma heter får vi aldrig veta, enligt Jack heter hon bara Ma. För oss som läser är det oroligt att ett barn klara av att bo på en sådan liten yta med allt vad det innebär, men Jack är förr inuti detta rum och vet inget annat. Hans mamma har inte haft hjärta att berätta för honom att det han ser på tv:n faktiskt är på riktigt och att det finns andra människor i världen. Jack tror att världen består av honom själv, hans mamma och Old Nick, mannen som låst in Jacks mamma i det lilla rummet sju år tidigare och som kommer varje kväll klockan nio för att ta det han tycker han har rätt till. I rummet finns allt de behöver, toa, vask, säng, tv, garderob, bord, stolar, matta, kyl, spis, frys, termostat etc. Men ingen kan leva i ett litet rummet endast ett takfönster för alltid. Så, när Jack fyllt 5 börjar Ma planera för deras flykt...

 Det här är en, enligt mig, otroligt bra bok! Sättet den är skriven på, med en 5 årings grammatik, är först lite svårt att förstå men ju mer man läser desto vänjer man sig. Det är ett genidrag från Donoghue att skriva den så. Hade den varit skriven som en alldeles vanlig bok med en utomstående berättarröst hade det inte varit en lika stark och berörande bok. Nu tar man den verkligen till sig och man förstår verkligen den lille pojkens känslor och tankar. 

Den här kvinnan har verkligen fantasi! Kanske skulle läsa någon annan av hennes böcker...

Även om jag visste hela tiden att det är en skönlitterär bok som inte var verklighetsbaserad blev jag ändå väldigt upprörd vid vissa tillfällen. Efter min lässtund på biblioteket tog jag bussen till kyrkan och under hela färden satt jag och var riktigt upprörd och arg att det finns människor som Old Nick och att de får göra så mot pojkar som Jack. Jag visste att det inte var verklighet men det gick inte att slå det ifrån sig helt utan vidare. Fortfarande kan jag känna mig lite upprörd och arg att det får gå till så här. För även om just den här historien inte är sann så har det ju, tyvärr, den senaste tiden visats att det faktiskt finns människor som fötts och vuxit upp i miljöer som den Jack beskriver. De vet inget annat men det gör vi och att beröva människor på deras frihet OCH barndom på det sättet är barbariskt!!!

Men det är en välskriven och bra bok som väcker starka känslor! Jag rekomenderar den varmt! Betyg då? Hmm... 4/5 tycker jag är lämpligt betyg, en stark 4a. Av 10 får den en stark 8,s kanske till och med 9, den är uppe och nosar men inte riktigt ändå. Men jag tycker att det är en bok man ska läsa!

• Fnissarnas hämnd/ Roddy Doyle - 3/5 , 6,5/10 
• Lark Rise to Candelford/ Flora Thompson - 3/5 , 5/10
• Den Röda Soffan/ Michèle Lesbre - 3/5 , 5,5/10
• Konsten Att Tala Med En Änkling/ Jonathan Tropper - 4/5 , 8/10
• Room / Emma Donoghue - 4/5 , 8,5/10 

Nu ska jag gå och fortsätta transponera!  

Konsten Att Tala Med En Änkling

Nu, när jag egentligen borde sova, känner jag att det är läge att recensera Konsten Att Tala Med En Änkling av Jonathan Tropper.

Om man kan välja mellan en uppsjö av olika blogg namn, varför väljer man då Bokhora? Och varför sätter de det på framsidan på en annars snygg bok?

Det handlar om en ung man, om man nu tycker 29 är ungt (hehehe), som förlorade sin hustru väldigt plötsligt ett år innan boken börjar. Under året som gått har han suttit inne i sitt hus, inte rört något, druckit väldiga mängder whiskey och gråtit. Nu tycker människor i hans omgivning att det är dags att gå vidare. Hans tvillingsyster, mamma och styvson (hans döda hustrus son) försöker på olika sätt få ut honom i livet igen.  

Det låter kanske som en ganska klassisk handling, och det är det väl på sätt och vis. Men ändå så är det något som särskiljer den här boken från "de andra". Det skulle kunna bli en helt vanlig chic lit MEN det är den inte! Dels är den skriven av en man, de brukar inte skriva chic lit, och dels så är den välskriven. Visserligen är det inte alltid helt rumsrent språk men det är inte extremt på något sätt. Anledningen till att jag sitter och är generad är att jag är ganska pryd (tro det eller ej, så är det!) men om jag kan se bortom det så kan du. Och språket är en del av det som gör boken så bra. Genom det stundvis grova språket blir smärtan och sorgen så mycket tydligare och på något sätt mer lättillgänglig för oss "vanliga dödliga". 

Det är en rå och äkta sorg som porträtteras i boken och en smärta så djup att man nästan kan ta på den. Men ändå är det inte en mörk eller deprimerande bok. Den är skriven med charm och mycket becksvart humor. Jag blev glad av att läsa den.

Den här bilden fick komma med bara för att den är så otroligt härlig. Jag vill ha sommar och mys i en bokskog snart.

Jag vill inte berätta allt för mycket så därför slutar jag här. Ju bättre en bok är desto kortare bör recensionen vara anser jag. För är det en bra bok vill man att läsaren själv ska få uppleva och bilda sin egen uppfattning, är det en sådär bok blir det en mellan recension som undanhåller lite men ändå avslöjar tillräckligt mycket för att de som inte bör läsa boken ska låta bli, och är det en dålig bok bör det vara en lååååång och utförlig recension för att verkligen förtydliga för alla att det inte är en bok som är värd att läsas. Det är också okej om det är en otroligt kort recension på en dålig bok. Och med otroligt kort menar jag typ: Läs den inte. 


Därför stannar min recension här. Jag vill att ni själva ska läsa och tycka till. Men mitt betyg, det slipper ni inte ifrån! På den 5 gradiga skalan får den en 4a. På den 10 gradiga skalan vill jag säga 7,5 eller 8. En svag åtta är snällast. Så det blir en svag åtta.

• Fnissarnas hämnd/ Roddy Doyle - 3/5 , 6,5/10 
• Lark Rise to Candelford/ Flora Thompson - 3/5 , 5/10
• Den Röda Soffan/ Michèle Lesbre - 3/5 , 5,5/10
• Konsten Att Tala Med En Änkling/ Jonathan Tropper - 4/5 , 8/10

Det var nog allt för idag...

Eller en sak till. nu när det blivit offentligt på andra platser kan jag säga att den goda nyheten är att Sandra ska flytta tillbaka till Skåne. Det tycker jag ska bli TOPPEN! Och Sandra, om du tycker det är jobbigt att bo hemma så har jag ju nu en dagbädd a.k.a säng som du kan ta. Vi kan ju dela på 20kvm!;-)

På andra sidan kröken, Sandra, där står Skåne och väntar på dig! Välkommen hem!

Älskade syster yster och skotten, ni är ALLTID välkomna! Kära syster Julle, jag hoppas och tror att du förstår att det samma gäller er.:-) 


Nu ska jag sova en stund för imorgon blir det ännu en påskvandring, sedan bibliotek, cv-utlämning, övning med kvintetten och kanske after work i pingst. Hektiskt men roligt.:-)

Glad.

Idag har jag verkligen hållit igång!

Gick upp tidigt tidigt för att ta bussen kl. 07.05 med två av mina bröder. Sedan gick jag med den lille till skolan, sedan tillbaka till bussen som tog mig till Rosengårdskyrkan. Där hjälpte jag en vän, Malin, med en påskvandring för F-1or. Gick bra tycker jag. Snälla och tysta barn spm gjorde som man bad dem. Trevligt!

När jag ändå var i krokarna passade jag på att hälsa på mina kära fd kollegor på Pauli! Saknar inte att jobba där, känns som om jag är färdig med det, men jag saknar dem. De är så härliga! De gör mig glad, och jag tror jag gör dem glada också. Fick till och med äta med dem. Lyxigt!

Vi snackade och skrattade och fnittrade ett par timmar sedan kom morsan för att hämta den lille så jag åkte med dem. Men istället för att åka hem så drog vi till Landskrona och köpte en dagbädd till mig. Ska ha den i min nya fina  lägenhet. Den är jättefin, i vit metall. Får lägga upp bilder när jag har några. Det bästa är dock att den var billig! Endast 300:-! Med tanke på att den andra jag tittat på kostade 900:- så är det ett otroligt bra pris. Det är inte helt lätt att sätta bo när man är arbetslös och utan inkomst så jag tar det billigaste så långt det är möjligt.:-)

Nu har jag varit hemma i kanske 1,5 timme. Har läst lite, ätit, pratat, facebookat, det vanliga. Men nu ska jag snart skynda iväg igen för att åka till cellgruppen. 

Det är det bästa på hela veckan, cellgruppskvällen. Älskar verkligen mina cellgruppstjejer.:-) Tyvärr är Maria sjuk idag men vi andra ska nog kunna få till det ändå. blir lite knepigare för mig att ta mig dit eftersom jag varken har bil eller körkort men det löser sig.:-) 

Precis som jag trodde så tog Konsten Att Tala Med En Änkling slut igår. En mycket bra bok! Mer utförlig recension kommer men jag rekommenderar den till opryda personer! Starkt. Nu har jag istället börjat på en bok som heter Room. Har inte kommit så långt eftersom jag haft en del annat för mig idag men so far so good. 

Har dessutom fått en väldigt efterlängtat och god nyhet idag. Får inte lov att säga vad det är men det är roligt och bra för mig! Can't wait!

Väldigt random inlägg idag men jag känner mig stressad så jag antar att det är därför. Visserlgien behöver jag inte känna mig überstressad men jag ville verkligen hinna blogga innan jag måste dra igen. Och jag hann ju! Med marginal! Så stress, släng dig i väggen!

Imorgon blir det påskvandring med 7or. Sen ska jag till biblioteket (hann inte det idag) och kanske, om jag vågar, lämna lite cv på lite olika trevliga ställen. Håller på att peppa och modiga-upp mig själv. Går sådär men jag kan jag vill jag ska! Wish me luck!;-)

Kristina

Vad jag önskar att jag fått se den live...

Jag ÄLSKAR de flesta musikaler.(Med undantag för Mamma Mia, visserligen delvis bra musik, men en dålig film om ni frågar mig.) Men det finns en del musikaler som står över de andra och som berör något djupt inom mig. Kristina Från Duvemåla är en av den. Och Kristina från Duvemåla är magisk. Musiken är verkligen fantastisk! Jag har haft samlingsskivan spelande hela dagen (på spotify, själva skivan är sjukt dyr.;-P) Verkligen otrolig musik. Så om du inte vet vad du ska lyssna på, lyssna på Kristina från Duvemåla.

Det är så bra att jag till och med funderar på att läsa Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista Brevet Till Sverige. Har läst Utvandrarna förut och tyckte riktigt bra om den men har aldrig kommit mig för att läsa resten. Men jag tror att det får bli mitt sommarprojekt. 

Stilig herre med förmåga att skriva mäktiga drama, denna Herr Moberg!

Kate Rusby är också väldigt trevlig musik att lyssna på. Tyvärr har hon bara en låt på Spotify men den låten är vacker ändå. Fick en skiva av min älskade syster yster och hennes skotte i julklapp och den har gått varm här hemma de senaste dagarna. Lyssna in er lite på henne. Härligt folkmusikig.;-)

Mumsigt!

De flesta tisdagar är det jag som står för maten här hemma, så också idag. Idag blir det, trott eller ej, Sloppy Joes. Inte alltför komplicerat men inget vi äter varje dag heller. Ganska nöjd med min innovativitet! Har till och med bestämt mig för att slänga ihop en efterrätt, blåbärspaj med vaniljglass (förhoppningsvis blir det vaniljglass i alla fall. Bad morsan köpa det men hon tyckte det skulle vara godare med vaniljsås. Men det vet väl alla att vaniljglass nästan alltid är godare än vaniljsås och att det definitivt alltid är godare när det är blåbärspaj som ska vara till. Jag hoppas hon tar sitt förnuft till fånga och köper vaniljglass som jag bad henne!;-)). Visserligen får den vänta tills morsan kommer hem eftersom hon kommer med margarinet men efterrätt blir det. 

Inte min egen paj, min paj kommer se mycket godare ut. Men så är jag också blåbärspajernas okrönte drottning!

Idag har varit en ineffektiv dag. Skulle tvätta fönster men det regnar ute och att bara tvätta insidorna känns så lönlöst, det syns ju inte om utsidorna är lortiga. Så istället har jag filat lite på mina personliga brev som jag ska skicka iväg imorgon, facebookat och läst (hela tiden med Kristina i bakgrunden, så klart!). Boken jag läser heter Konsten Att Tala Med EN Änkling av Jonathan Tropper. En bra bok so far. Kan vara lite grov i vissas smak, mycket "fula ord" och en del färgrika beskrivningar men absolut inget som jag tycker stör. Snarare tvärtom så bidrar det till att förstå den djupa sorg och smärta som huvudpersonen befinner sig i och känner. Har läst drygt 200 sidor, har drygt 100 kvar så jag återkommer nog imorgon med en liten recension. Men än så länge är det en bok jag kan rekommendera!

Snygg framsida, förutom den lilla kommentaren från Bokhora, tycker jag. Vill ha renare framsidor utan en massa kommentarer.

Nu ska jag gå och börja på middagen tror jag. Allt medan jag, mycket högljutt, sjunger med i Du måste finnas! Jag ryyyyyser av välbehag!(Inte så mycket av min egen röst som av Helen Sjöholms.;-P)  

Den Röda Soffan.

Nu blev det mycket här. Men jag har just läst ut Den Röda Soffan och jag tänkte skriva om den innan jag glömmer.

Om inget annat så har den ett väldigt vackert omslag.

Den Röda Soffan av Michèle Lesbre alltså. Det är en liten bok om en kvinna som reser från Paris till Bajkalsjön för att hitta en före detta älskare. I Paris lämnar hon en minnessvag dam som väntar på sin älskare på en röd soffa.

Det är en vackert skriven bok, mycket poetisk. Man skulle nästan kunna kalla den en reseskildring. Anne, som boken handlar om, reser med tåg genom Ryssland och som läsare får man ganska tydliga bilder av den karga naturen hon reser igenom. 

tänk att något i Ryssland kan vara så vackert. Mina förutfattade meningar är antagligen tokfel.

Jag har aldrig varit, och lär aldrig bli, ett stort fan av Ryssland. Jag har visserligen aldrig varit där men det känns som att jag sett tillräckligt genom bilder och filmer och liknande. Antagligen gör det inte Ryssland rättvisa men jag har inte tänkt resa dit för att bli motbevisad so I will never know. Den här boken visar trotts allt en sida av Ryssland som ändå verkar lite charmig. Men den lockar mig inte till att vilja resa dit. 


Själva resbiten i boken är bra men det är förhållandet mellan Anne och Clémence, dam på den röda soffan, som jag får ut mest av. De berättelser som de delar med sig av om deras kärlekar och liv berör mig. Mest den vänskap som formas mellan den unga Anne och den gamla Clémence. Det är en vacker men skör vänskap, då Clémences minne blir allt sämre.


Det är inte en lättläst bok men den är inte tung heller. Lite substans att tugga på erbjuder den men inte mer än man klarar av på ett par timmar. Betyg då. 5,5 av 10 och en stark 3a av 5. 

• Fnissarnas Hämnd/Roddy Doyle - 3/5 , 6,5/10 
• Lark Rise to Candelford/Flora Thompson - 3/5 , 5/10
• Den Röda Soffan/Michèle Lesbre - 3/5 , 5,5/10 

Nu inser jag hur många 3or jag ger på den femgradiga skalan, men en fyra på den skalan är så starkt. Tur att jag har två skalor!;-P 

Färdig.

Nu är Lark Rise to Candelford utläst. Måste säga att jag blev lite besviken. Det är inte dåliga böcker, det är inte det jag säger. Men de är ganska långsamma och händelselösa. i hela första boken, Lark Rise, fick man inte lära känna någon karaktär. Den andra boken, Over to Candelford, utspelade sig under samma tid som den första, men den här gången fick man följa lilla Laura och se hur världen tedde sig från ett barns ögon. Den tredje boken, Candelford Green, följde också Laura nnär hon flyttade till Candelford Green för att arbeta på postkontoret tillsammans med miss Dorcas Lane. Visserligen får man i andra och tredje boken följa Laura lite men det är fortfarande mest berättande om hur det ser ut och vad som händer runt omkring och små skvallerhistorier och liknande. 

Det är onekligen vackert i alla fal.

Det är böcker som gett mig djupare förståelse och insikt i hur livet var på landsbygden på 1880-90 talet, rent historiskt. Den har visat på en sida som oftast porträtteras väldigt romantiskt men som inte på något sätt var romantiskt. Livet var hårt och fattigt och kärleken hårt prövad. Klasskillnader var tydliga och man blev undervisad i kyrkan om att man skulle vara nöjd med sin lott och inte försöka sträva efter att komma någon annanstans i livet än vad ens egen klass tog en. Men samtidigt var det ett liv där grannar och vänner spelade större roll och där människorna i byn faktiskt brydde sig om varandra och tog hand om varandra i nödens stund. Livet var hårt och maten inte alltid lätt att få tag på men de var inte snåla och klagade inte, livet var som det var, inte hjälper det att klaga då.

Det ser verkligen romantiskt ut, tvivlar på att det var lika romantiskt. Luktade definitivt inte romantiskt.

Jag tror att vi har mycket att lära av dem. Vi klagar och gnäller och ändå har vi det så bra. Även om inte särskilt många av oss skulle räknas som rika så är vi inte fattiga. Vi har kläder, hus, säng, mat, rent vatten i kranen och utbildning. det är otroligt lätt att ta det för givet, något jag själv gör varje dag. Och även om det är så att tiderna har utvecklats och det är därför vi har allt det vi har idag så är det inte en ursäkt att gnälla. Vi har det, hur man än ser på det,  bättre än dem rent materiellt.

Så här tänker man att man hade bott om man levt då, men om vi direktöversätter vår "klasstillhörighet" idag så tror jag väldigt få av oss faktiskt skulle bo så pampigt. De flesta skulle nog bo i en liten stuga med endast 10 shilling i veckan att leva på.

 Dock tror jag att vi tappat på det mentala planet. Det finns ingen anledning för oss mentalt kunna hantera att inte veta vad vi ska mata våra familjer med eller ur vi ska få tag på skor. De flesta av oss har aldrig behövt slakta en gris och ta hand om varje liten del. Vi är för stolta för att be om hjälp och för att erkänna nederlag. Vi har mycket att lära av människorna som levde förr.

Det har jag fått med mig från de här böckerna. självklart är den inte ren sanning och inte en helt oromantiserande bild, även om den försöker vara så sanningsenlig som möjligt. Så en viss önskan att få ha upplevt den tiden finns hos mig, det ska jag inte hymla med. Men jag inser att jag antagligen inte klarat mig särskilt länge.

Tänk att få omgärda sig med de öppna landskapet de hade då. Inga bilar, inga telefontrådar och master, inga elstolpar, inga flygplan som surrade i luften. Vilket lugn och vilken absolut skönhet.

Vad ska jag då ge dessa böcker för betyg? Otroligt svårt... De är välskrivna och ganska trevliga. Men om man söker något händelserikt eller fartigt ska man fortsätta leta. De är långsamma och tar sin tid på sig. Men, för mig som allätare, så går det också ner. så jag måste nog ändå ge den en trea av fem, men en svag femma av tio. 

Utöver detta har jag nu packat ihop mina nytvättade textiler och sökt ett par jobb idag. ganska effektiv trotts allt. Dessutom har jag nu börjat på en bok som heter Den Röda Soffan, återkommer med åsikter.

• Fnissarnas Hämnd/ Roddy Doyle - 3/5 , 6,5/10
• Lark Rise to Candelford/ Flora Thompson - 3/5 , 5/10