Timmen efter...

Nu är det gjort och slut. Om ni frågar mig så skulle jag säga att det var en lyckad fest med god mat, trevliga gäster och gryma presenter.;-) (Är kanske lite egenkärt att berömma sig själv för att man lagt god mat, men det skiter jag nog i för MAN det var gott! Pizzabullarna var grymma, räksnittarna alldeles lagom, biskvierna = mums, chokladmuffins kan aldrig bli fel, drömtårtan smarrig, allt var helt enkelt mycket gott om ni frågar mig!;-)) Så tack alla kära vänner och släktingar och andra för att ni kom. Jag hade i alla fall trevligt, så om ni inte hade det så får ni faktiskt skylla er själva!:-) 

Om du var på festen och inte hade roligt är det här till dig...



Men nu är det diskning och städning kvar... Visserligen är det inga extrema mängder men det ser mycket ut, och det är mer än vad som får plats i diskstället så då måste jag torka disken och det är tråkigt... Dessutom är jag trött. Det blev sent igår, och alla andra dagar i veckan i princip, och jag har inte sovit gott den senaste tiden så jag är helt slut. Vill egentligen bara gå och sova men jag känner inte för det heller. Jag skulle vilja göra något som inte innebär att man måste göra något. Men tyvärr är det nog städning och diskning som står högst på listan...


De här plåsterna finns på riktigt. Vill ha...;-)

Snacka om rea!!!

Annars har det här varit en helt sjuk vecka! Vem hade kunnat tro att någon skulle få för sig att skjuta vilt omkring sig i Norge? Inte för att det någonsin är lätt att förutse när något så sjukt ska hända men att det hände i Norge känns på något sätt ännu mer oförutsägbart. Vilka otroligt sjuka människor det finns. Tragiskt, minst sagt. Att något sådant kan hända är obegripligt, minst sagt. Tror att Norge är med i ganska många människors böner så också i mina. 

Safety first!

Dessutom har Amy Winehouse dött. Hon är bara en person, så det är inte lika hemskt och tragiskt som i Norge, men det är tragiskt i alla fall. Alla människor är lika värda och det kvittar vem som dör, det är sorgligt. Men när någon som Amy Wínehouse dör är det lättare att ta till sig än att 91 personer dött i Norge. De 91 personerna vet man ingenting om men Winehouse har man sett och hört en del om. Men det mest tragiska är självklart Norge. Dock r det tragiskt att världen förlorat en sådan talang, för även om Winehouse var en strulpelle, kladdemaja och knarkare var hon otroligt duktig och talangfull. En stor sångerska och låtskrivare. Och av någon mystisk anledning dog även hon när hon endast var 27 år gammal. Många kända rock och popartister har dött just när de var 27, Janis Joplin, Jimmy Hendrix, Kurt Kobain mfl. mfl. Kanske någon magisk gräns, kommer du förbi den så överlever du. Men hon kom inte förbi så nu lär väl även hon i princip helgonförklaras!

Ett helt vanligt, ganska biffigt hus. Eller?!...

Nä, nu måste jag ta tag i det här stöket... Jag vet att jag skrivit en massa och att det är roligare och lättare att läsa om det finns lite bilder. Dock pallar jag inte fixa passande bilder, istället blir det bilder från http://www.foundshit.com/

Dagarna de går och går

Vilken vecka. Å ena sidan har den varit ganska tråkig och tom, å en annan sida har den varit rolig och full med saker att göra och å en tredje sida har den varit otroligt tung och jobbig. Lite personlighetsklyvningar kan man väl säga att den haft...

Men snart är det lördag och jag fixar och grejar för att hinna färdigt i tid. Idag ska det bakas matbröd och pizzabullar och lite annat och sedan blir det en snabbis hem till mormor och morfar som har bröllopsdag idag. Det ska bli mysigt. Mormor och morfar är BÄST!

Imorgon gäller det att komma igång i tid för då måste det städas, ska man ha inflyttningsfest måste ju allt vara tiptop! Men det känns som om det faktiskt är möjligt att hinna. Var lite osäker igår, men idag ser det ljusare ut igen...

Igår var en ganska tung dag, av anledningar jag inte kan gå in på just nu, men nu är den över. Vi kom ut på andra sidan, visserligen inte så som vi hade hoppats men vi överlevde i alla fall. Även om ni, mina läsare, inte vet vad jag pratar om så kan väl ni som är bedjare be en sväng för det är en situation som behöver ett STORT mirakel omgående!

Nu ska jag äta frukost och sedan komma igång. Tänk att jag bara varit vaken i en timme ochjag ligger redan efter i tidsschemat!

Inflyttningsfest

Nu är det bestämt att det bli inflyttningsfest här i Ramlösa den 23e Juli, alltså på lördag! Alla som vill och kan (och vill vill väl alla?!) är välkomna hit. Klockan 15.00 slås portarna upp och sedan är man välkommen att titta in när man vill och stanna hur länge man vill.


Det är gjort, nu är jag installerad.

Jag kommer bjuda på lite tilltugg och kakor och smått och gott, kaffe och thé finns självklart också att tillgå. Så allt ni behöver göra är att ta med ert goda humör!:-)
Om någon skulle vilja köpa en present så kan ni säga till så kan jag maila en lista. Det är ju onödigt att få sådant jag redan har.=P Det är ABSOLUT inte ett krav på presenter så känn ingen press...;-)


Celie i ett nötskal

Är du allergisk kan det vara bra att berätta det, annars finns det inget förberett till dig.:-)
Jag hoppas att vi ses på lördag! I am looking forward to it!:-D

Sommarlov

Konstigt, idag var andra dagen på rad som jag inte vaknat av min väckarklocka, jag kommer inte ens ihåg att den ringde... Så det blev en långsovmorgon, kom inte upp förns halv tolv. Men det är sommar och jag har inget bättre för mig so who cares?

Jag håller på att lägga upp en mängd bilder på facebook. Ligger efter kan man väl säga. Men fy vilken tid det tar. De första albumen tog kanske 7 minuter att lägga upp men nu tar 30 bilder ungefär 40 minuter. Bra för tålamodet, problemet är väl bara att jag inte har något tålamod. Men bilderna ska upp, no matter what!


I wish it was for real...

Igår hade jag en sleep-over hos mig själv. Jag satt så skönt i min soffsäng att jag inte ville lägga mig i min egen säng för natten, så jag stannade helt enkelt i min soffsäng. Tog dit mitt täcke och tillät mig att sitta och facebooka och titta på tv tills jag somnade. Det är så skönt att somna när man håller på med något. Jag hade det i alla fall väldigt mysigt. Det är något jag kan rekomendera, sov över hos er själva.:-)

Nu blir det snart Sommar i P1, bilder håller på att läggas upp på facebook och böcker ska laddas ner för att lyssnas på under mina promenader. Så jag är väldigt upptagen, tro inte att man har en massa tid över bara för att man är arbetslös.;-)

På andra sidan

Jag klarade det! Jag har gjort det jag inte klarat förut. Jag tog mig igenom och är nu ute på andra sidan. Jag läste ut Svindlande Höjder!:-D Jag vet inte om ni förstår vilken bedrift det är. För mig är det faktiskt stort, större än jag trodde. Nu känns alla böcker möjliga!

Så, hur var den då? Ja, som ni kanske förstått så är den inte fantastisk. Den handlar om två hus ute på en hed i England  som bebos av en massa hemska människor. Allt börjar med att en vänlig man tar hem ett gatubarn till sitt hus på heden. Pojken han tar hem får namnet Heathcliff och visar sig vara en riktig vilding. han blir dock nära förtrogen med dottern i huset, Catherine. Men så utvecklar historien sig som så att ingen får den de vill ha och gör därför alla andras liv outdrägliga.

Heathcliff, som fått så mycket lovord av så många människor i olika sammanhang, är ett svin. Han är hemsk, egoistisk, självcentrerad, grym, elak, girig, patetisk helt enkelt. Visserligen är det vackert att han älskar/älskade sin Catherine så innerligt men han hanterar sin sorg på ett högst motbjudande sätt. Catherine å sin sida är inget helgon. Hon är otroligt manipulativ och skälvcentrerad. Eftersom de här två inte fick varandra så blir alla andras liv förgiftat av Heathcliffs ånger, sorg och hämndlystnad.


Han kanske ser ut som en gentleman...

Boken var säkerligen ytterst modern och skrämmande när den gavs ut 1847. Den var nog till och med lite för modern eftersom motagandet var svalt i början. Men den blev väldigt populär med tiden och tillhör nu den litterära kanon. Dock tycker jag att den, på de 164 år som gått sedan den kommit ut, blivit väldigt förlegad. Det som var skrämmande och obehagligt i mitten av 1800-talet är idag bara konstigt. Karaktärerna var antagligen läskiga och verkliga då, men nu är de bara otroliga och sjuka i huvudet. Allt det som gjort boken så populär är allt det som också gör den så ohjälpligt omodern och förlegad.

Den är inte dåligt skriven, tro inte det, Emily Brontë är en duktig författare. Det är inte heller en dålig bok. En dålig bok får man inte ut någonting av, en dålig bok kan man lika gärna ha oläst, en dålig bok gör ingen skillnad i ditt liv. Svindlande höjder gör skillnad. Den är mörk, långsam och smått deprimerande men den fick i alla fall mig att tänka i andra banor. Man får en inblick i hur livet kanske var way back.


Men han är galen, djurisk och grym! Dessutom djupt nertyngd av en obotlig sorg!

Och, om man vill vara djup och litteraturnissig, så är Svindlande Höjder en aldrig sinande källa av filosofier, tankar, funderingar och djupa disskusioner.
Så, det är inte en dålig bok, den är bara inte bra. Fast jag kan förstå varför den finns med på listan, det är trotts allt en bok som betytt massor för så många och ja, det är en bok jag tycker man ska ha läst. (Men läs den inte!^^)

Betyg då? Det är svårare, för det är inte en bok jag rekomenderar någon jag tycker om att läsa men den är inte dålig och jag tycker, ärligt, att det är en bok man ska ha läst om man är en inbiten bokmänniska. Men den är, som sagt, inte bra heller. Så betyget är otroligt svårt. Jag funderar till och med på att inte betyg sätta, den har fått så många reccenssioner och åsikter genom åren att en till varken skulle göra till eller från. Men menm betyg ska den ha ändå. Så det blir 3 av 5 och 4 av 10, kanske inte helt logiskt men så är det!

Det är inte den enda bok jag läst sen senast. Jag har även hunnit igenom en fransk novellsamling av Claire Castillon. Insekt heter den och handlar om olika mamma/dotter-relationer. De flesta är inte helt sunda, utan har någon sorts defekt. Det är mammor som medicinerar sina döttrar för sjukdomar de inte har, som gör sina döttrar sjuka för att skapa tryghet i sitt eget liv, döttrar som misshandlar sina mammor, döttrar som vägrar acceptera att mamma är döende, mammor som fetsuger sig för att dölja sin graviditet etc.


De gör så schyssta omslag dessutom!

Det kan låta otroligt deprimerande och hemskt men det är det inte. Visserligen är det kanske inte världen smest possitiva eller upplyftande ämne men det är skrivet med så mycket kärlek och med en så känslig penna att det är en trevlig lässtund som erbjuds istället. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är något visst med franska författare, speciellt de som [sekwa] ger ut! Ser ni en bok från [sekwa] så är den nästan garanterat bra!
Betyg: 4 av 5 och 7 av 10.

Annars har det varit en fullpackad helg. Fredag åkte jag med morsan och farsan till moster i Algustorp. Där blev det en helkväll med fika och prat. Lördagen var det så dags för mitt första kusin-bröllop. Christoffer och Iryna gifte sig i Broby Kyrka. Det var en vacker ceremoni, ett vackert brudpar och en tevlig fest. Roligt med kusinbröllop, de får gärna bli fler! Natten mellan lördag och söndag spenderade jag i min älskade kusin Minis lägenhet. Den är väldigt fin, och vi hade det väldigt roligt. Det gör jag gärna om. Sedan blev det söndagsmiddag i Bivaröd (vildsvin, mums!) innan det bar av för en snabb titt på farmors grav och sedan hemåt.


Lyckligt nygifta och vackra. Alltid trevligt med bröllop!

Nu sitter jag här med en STOR balja thé och väntar på att tiden ska gå så jag kan titta på den här veckans Lark Rise. En ren njutning.

24 down, 10 to go!

Tro det eller ej men jag är mer än halvvägs genom boken. Jag har inte lidit men jag kan inte säga att jag tycker den är superbra. Inte en bok jag kommer läsa om igen i fördsta, andra, tredje, fjärde, femte, sjäte, sjunde, åttonde, nionde, tionde, elfte etc. etc. taget! Människorna i boken är helt freaky! Inte en normal människa mellan de pärmarna. Men, om tio kapitel kommer recensionen, så ni får vänta tills dess.

Annars har jag spenderat en massa tid tillsammans med min lilla Spandex! Lovely! Men nu mår jag lite knepigt och så jag ska ta och liva upp mig lite för på lördag är det årets första kusinbröllop! Ska bli mycket roligt. :-)

8 down, 26 to go!

Varför? Varför gav jag mig på den IGEN?! Om jag inte pallade de första tre (eller fyra) gångerna, varför skulle jag palla nu? Jag och Svindlande Höjder är nemesis, det är ju inte mer med det. Egentligen är den inte så dåligt skriven eller dålig öht, den är bara så seg och knepig. Men jag ska klara det! Jag kan, jag vill, jag ska!!! Och när jag läst ut den dröjer det ett tag innan jag sätter tänderna i fler "måste"projekt.:-P


Verklighetens Caroline och Charles Ingalls.

Men nu har jag i alla fall sett de tre första säsongerna av Lilla Huset På Prärien. Och jag är kär! Finns det någon manligare, mjukare, vänligare, underbarare manly man än Mr. Charles Ingalls? Han är definitivt uppskriven på min önskelista.;-) Och det är en så söt serie med en massa kärlek, vänskap, Gud, hopp och tro. Mmmm, jag blir alldeles varm på insidan bara av att tänka på det. Mums!


Michael Landon aka...



Charles Ingalls. The man of all men!

Ikväll blir det Girls Night med mojitos! Det kommer bli AWSOME!:-D Men föst ska min lägenhet åter topptrimas. Här ska diskas, omorganiseras, bäddas, städas och dammsugas. Och förhoppningsvis kommer den vara tiptop imorgon! Ni är välkomna imorgon för att inspektera resultatet om ni vill.;-) 

Hoppas det är lika gott som det ser ut!:-)

Apropå det, tänkte jag ha en inflyttningsfest. Är inte helt hundra på när jag ska få till det, men det lutar åt nästa vecka. Se det här som en liten för-inbjudan!

Ploga ploga ploga...

Nu har jag börjat på min nästa klassiker, Svindlande Höjder. Tredje (eller är det fjärde?) gången gilt är det visst... Det finns så många som säger att den är så bra, men än så länge har jag inte fastnat. Jag plogar och plogar, så till sist lär jag väl komma igenom.

Den ser fin ut på utsidan i alla fall...

Annars håller jag på att titta igenom de tre första säsongerna av Lilla Huset På Prärien. Det är en så mysig serie, blir lite småkär i lite olika folk här och där...;-) Om ni inte sett den innan så se den nu! Lovely!:-)

Är på nästsista skivan, sen finns endast säsong 3 att tillgå. Får väl streama eller något för att tillgodo se mitt nya beroende!

Svensk Sommar

Så har då nästa bok tagit slut. Även den här gången råkade det bli så att det var en svensk författare. Författarinnan heter Anna Fredriksson och boken hon skrivit hette Sommarhuset.

Det är en charmig utsida i alla fall.

Den handlade om en dysfunktionell familj där mamma just dött och lämnat ett sommarhus efter sig. Två av barnen har knappt pratat med sin mamma på 15 år, medan den tredje har tagit hand om sin mamma och inte pratat med sina syskon. Den tredje, Eva, den som tagit hand om mamman, tycker det är självklart att hon ska få huset, medan de andra två vill sälja huset. Det utvecklar sig till en tvist där alla parter befinner sig i ett litet hus i skårgården och försöker få sin vilja igenom.

Det är en helt ok bok, inte en "vanlig" svensk bok, alltså en där de bara babblar på, utan en som är ett mellanting mellan dussinlitteratur och helt ok litteratur. Den är läsbar och ganska underhållande. Skildringarna av människor är ganska bra för det mesta, jag känner igen många av dragen i människorna. Det är dock inte tillräckligt för at jag ska känna att jag får så mycket behållning av boken att jag kan rekomendera den till någon. Den är inte dålig men inte direkt bra heller. Det finns så många andra bra eller läsvärda eller intressanta eller tillräckligt dålig för att vara bra. Det här är inte en sådan bok, så läs den bara om ni tycker den verkar bra. Betyg 2 av 5 och 4 av 10.

Monsieur Linh

Nu är den senaste boken slut. Monsieur Linh och den lilla flickan av Phillippe Claudel.

Det handlar om en man, monsieur Linh, som flyr från sitt krigshärjade land någonstans i sydostasien. Hela hans familj är död, utom hans sondotter, en 6 veckor gammal bebis. Helst hade monsieur Linh stannat i sitt land men för sitt barnbarns skull flyr han med ett skepp till ett främmande land. Det enda vi som läsare får veta om landet är att det tar 6 veckor med båt från monsieur Linhs hemland, att det är många människor som stressar, det finns massor bilar, det är en stor stad och det är mycket kallar än hemlandet. Monsieur Linh känner sig vilsen och ensam i det stora främmande landet men försöker smälta in för sitt barnbarns skull. En dag tar han en promenad runt, runt, runt i kvarteret. När han blir trött sätter han sig på en bänk. Efter ett tag får han sällskap av en tjock, vänlig man som kallar sig själv för Monsieur Bark. De båda männen förstår inte varandra men med tiden växer en stark vänskap fram.

Det här är en otroligt vacker bok. Den är alldeles lagom poetiskt skriven och inte allt för högtravande eller pretansiös. Jag känner verkligen med Monsieur Linh. Han är helt vilse i ett land där han inte förstår något och alla beslut om honom fattas över hans huvud. Istället för att berätta vad som händer så säger socialarbetarna bara till honom att allt kommer bli bra. Mot sin vilja förs hand till ställen dit han inte tycker han borde vara och boken utvecklas till att bli en ganska samhällskritisk berättelse. Men genom allt finns det så mycket kärlek och tillit att mitt hjärta bara smälter. Monsieur Linh är en väldigt söt gammal herre, Monsieur Bark är en sorgtyngd gentleman och den lilla flickan Sang DiÊu en ängel av tålamod.

Jag blev starkt berör och, för er som bryr er om sånt, slutet är väldigt sorgligt och vackert. Jag grät, som så ofta när det gäller bra böcker.;-) Så, läs den! Betyg: 4 av 5 och 9 av 10.

I kärlekens tecken...

Ja, alltså inlägget, inget annat...

Just nu åker det nyvigda furstparet genom Monacos gator i en lyxig Lexus. Och de är så vackra... Det var ju ett kungligt bröllop i England för inte så länge sen, och förra året hade vi kungligt bröllop i Sverige också, så jag har två bröllop att jämnföra med. Och Englands bröllop står sig slätt gentemot de andra två.

Det svenska var väldigt inbjudande, kärleksfullt, varmt, personligt och gav det lilla extre. Det engelska var kallt, opersonligt, pampigt, cermoniellt, och gav inget mer än de var tvungna. Det monogaskisa bröllopet har varit vackert, kärleksfullt, känslosamt, pampigt, jetset och har gett något litet extra.

De ser onekligen väldigt kära och lyckliga ut...

I Monaco har de en tradition att bruden lägger ner sin brudbukett på ett helgons grav. När de stod där släppte spänningen för den nygifta furstinnan och tårarna ville inte sluta rinna. Hur kan någon titta på det utan att själv röras till tårar? Så otroligt vackert och rent och äkta. (Kändes det som i alla fall. Jag tror inte någon kan fejka så snyggt.^^)

Inramningen har varit superb, vädret otroligt, brudparet lyckliga och vackra och gästerna tjusiga. Vad mer kan man begära? Det skulle i så fall vara en tjusigare konprinsessa Victoria. Hon var tyvärr inte på topp idag. Såg sliten, grå och trist ut. Madeleine däremot... Ojojoj... Och drottning Silvia, hon kan också.

En av väldigt få bilder på brudparet som jag lyckades hitta. Men hon är så vacker...

Nu har jag fått mitt kungliga lystmäte mättat. Nu ska jag ut en runda med hundarna jag passar, sedan blir det nog filmkväll för mig.

Recensionmaraton

Nu var det återigen ett tag sen jag skrev på min lilla blogg. Jag har haft fullt upp med både det ena och det andra. Bland annat har jag varit uppe i Uppsala över midsommar, där jag firade Sara som fyllde 30. 

Jag har också filat på min lägenhet. Inhandlat saker som saknats, ställt i ordning, flyttat undan till vidare förvaring etc. etc. 

Eftersom Sandra bor här nere nu har jag spenderat en hel del tid med henne. Bland annat spenderade vi en mysig liten kväll med Julle, Thomsa, Issepisse och Balbin på på stranden. Väldigt mysigt, men inte alls så varmt som vi hade trott och hoppats.

Utöver det här har jag spenderat ganska mycket tid med mig själv och när jag är ensam så finns det en sak jag föredrar att göra, nämligen läsa. Så jag har läst. Och nu ligger jag efter med mina recensioner. Därför kommer här nu ett helt pärlband av recensioner. Ska försöka hålla dem korta, men kan inget lova.

Först ut är I Taket Lyser Stjärnorna av Johanna Thydell. Det är en bok från 2009 som faktiskt vann Augustpriset det året. Den har hyllats av många vid många tillfällen och även filmatiserats. Därför har jag dragit mig för att läsa den. Böcker som vinner Augustpriset så är de ofta lite speciella och dessutom alltid svenska och ni vet ju vad jag tycker om svenska böcker och författare.

Bok nummer 1. På tiden att den lästes må jag säga!

Den handlar i alla fall om Jenna som går i sjuan och vars mamma är döende i cancer. Man får följa med på den känslomässiga berg-o-dal-bana som detta innebär för Jenna. Som läsare får i också följa med i Jennas övriga liv, i skola, med kompisar, på fester, och vi får se hur hennes mammas sjukdom påverkar hela hennes liv.

Det är en bra bok. Inte så där typiskt svensk med allt för mycket text och djupa formuleringar som nästan ingen förstår. Det är en ungdomsbok och är därför ganska lättläst men utan att vara barnslig. Det är en läsvärd bok som berör väldigt starkt. Jag är lite förvånad att den vann Augustpriset med tanke på att den är ganska "enkelt" skriven, men det är positivt att även sådana böcker kan få priset.;-) (Vill ni ha en bok med mycket tårar så är det här kvalificerad. Det är en bok som definitivt berör en till tårar utan allt för stor ansträngning.) Betyg: 3,5 av 5 och 8,5 av 10.

Bok nummer 2. Berörde i alla fall mig.

När så denna bok var slut dök jag huvudstupa rakt in i nästa svenska bok. (Jag måste ha fått någon tillfällig sinnesförvirring för jag lånade en stor del svenska böckr när jag var på biblioteket. Och jag läste dem utan att lida. Vad har hänt? Har de svenska författarna tagit sig i kragen och skrivit så man kan läsa böckerna utan att slita sitt hår över onödigt långa formuleringar?!) Den här gången var det dock inte en roman utan mer en sorts biografi skriven av Alex Schulman. Boken heter Skynda Att Älska och handlar om Alexs uppväxt med en åldrande (läs gammal) far som gick bort medans Alex fortfarande var relativt ung.

Det är återigen en bok som berör mig starkt och som behandlar ett väldigt intressant ämne, nämligen sorg och saknad och hur man (alex i det här fallet) handskas med det. På sätt och vis väldigt lik den förra boken men med undantaget att det här är en verklighetsskildring och en mer "vuxen" bok. Det är vackert och välskrivet och över förväntan (Hade förväntat mig mer ordbajseri och smutskastning. Alex är ju känd för sina beska och rent av elaka formuleringar om andra på sin före detta blogg.) Även denna bok är bra om du känner att du har lite tårar du behöver förbruka i tårkanalerna. Det är definitivt en bok jag kan rekomendera de flesta. Betyg: 4 av 5 och 9 av 10.

När så denna bok var slut gav jag mig in på mark där jag oftast befinner mig, utländsk författare. Dock var det inte en bok som de flesta andra utan en bok som inte kan liknas vid något annat jag läst. Boken ifråga heter Tillståndet och är skriven av Joshua Ferris. 

Bok nummer 3. Mycket speciell bok...

Den handlar om en man,Tim, som inte kan kontrollera sin egen kropp. Vid olika tillfällen i hans liv har hans ben helt oförklarligt börjat gå och Tim kan varken styra dem eller få dem att sluta gå. Han själv är övertygad om att det är en sjukdom, ett tillstånd, som inte är psykisk medans läkarteam över hela världen inte kan hitta någon fysisk förklaring och därför säger att den är psykisk även om de inte har belägg för det heller. Det är helt enkelt omöjligt att förklara varför Tim börjar gå och inte kan sluta och varför det sedan slutar lika abrupt igen. 

Boken i sig är välskriven och fängsande men väldigt svår att förstå. Hur kom Ferris på en sån här idé? Och vad är egentligen förklaringen till Tims vandrande? Samtidigt smyger Ferris on en diskussion om hur den medicinska vetenskapen funkar och hur svårt det kan vara att få en diagnos som stämmer. Dock är det kanske lite långsökt eftersom det faktiskt inte fanns en diagnos till Tim. Men det var en intressant bok som är minst sagt speciell. (Se upp för en sak bara. Jag lånade min bok på biblioteket och i början av del två, boken är indelad i tre delar, så hade sidor bandats ihop så det blev en enda röra. Vissa kapitel hamnade tokfel, vissa tog slut för att avslutas mitt i ett annat kapitel, vissa sidor var på fel plats etc. etc. Det syns inte på sidnumreringen, för den är rätt, man märker det bara när man läser sidorna i den ordning de är insatta istället för den ordning det var meningen att de skulle ha. Så se upp för det!) Betyg: 3 av 5 och 6 av 10.

När en bok tar slut, börjar nästa. För att lätta upp lite så valde jag att läsa ännu en svensk bok men denna gången en tant-chic-litt som heter Endera Dan och är skriven av Birgitta Stribe.

Bok nummer 4. En gäspning, axelryckning, ingenting...

Det finns (eller har varit så förut, i alla fall enligt min erfarenhet) två kategorier svensk litteratur (med vissa undantag, och som ni säkert vet så är det ju undantagen som bekräftar regeln (även om det är ett missuppfattat uttalande som blivit helt snevridet med åren, men det tar vi en annan gång)). Det finns ordbajsar-litteraturen som är så djup och så navelskådande att man nästan drunknar och med så långa och "vackra" formuleringar att men går vilse och så finns det billig, enkel, ganska dålig svensk litteratur (Som ni säkert förstår så generaliserar jag ganska mycket här men det får ni ta.:-P) som inte kräver ett dugg av oss som läsare. Endera Dan tillhör den senare kategorin. Den är ytlig, fjantig och ganska dåligt skriven. Den berör inte över huvud taget och den känns ganska överflödig. Dett abetyder dock inte att det är en dålig bok as in läs-den-inte-utan-undvik-den-som-pesten utan mer som en axelryckning. Den berör inte, den stannar inte med en när den är slut, eller ens under tiden man läser den. Det är en bok som inte gav mig ett enda dugg. Att läsa den var inte slöseri med tid men jag hade lika gärna kunnat låta bli att läsa den. SÅ om du vill läsa en bok sm kräver noll av dig, som du lika gärna kan glömma när den väl är slut och som inte berör på något plan så är det här boken för dig. Lite härlig dussinlitteratur så här i semestertider. Betyg: 2 av 5 och 4 av 10.

Efter en sådan bok behöver man lite substans och det fick jag genom Berättelsen om Pi skriven av Yann Martel.

Bok nummer 5. Mycket läsvärd!!!

När jag var i England köpte jag ett bokmärke med 50 books to read before you die och Life of Pi, som boken heter på Engelska, fanns med på denna lista. Och, som ni garanterat förstår, så måste jag ju läsa dessa 50 böcker innan jag dör. Så när jag var på biblioteket snubblade jag över Berättelsen om Pi och utan att egentligen veta vad det var för bok och vad den handlade om så lånade jag den. Och det har jag inte ångrat.

Boken handlar om Pi som, efter att fartyget han befann sig på tillsammans med sin familj och som skulle ta dem från Indien, deras hemland, till Kanada, förliser, befinner sig ensam i en livbåt på stilla havet tillsammans med en bengalisk tiger. Det handlar om att överleva och göra det bästa av situationen.

Det är en uppfriskande och spännande bok, ganska oförutsägbar och intressant. Som en frisk fläkt i litteraturens värld. Jag fastnade direkt och har nästan inte kommit ut än. Boken är inte bara en bok om överlevnad på de stora haven utan också en ganska andlig bok om Gud och världsalltet. (Pi är nämligen troende muslim, hindu och kristen. Knäck den nöten om du kan!) Martel lyckas med det som jag tycker Paulo Coelho misslyckades med i sin bok Alkemisten. Alkemisten var en saga, ett misslyckat försök att få gemene man att filosofera och fundera över sitt liv, medans Berättelsen om Pi känns så otrolig att den skulle kunna vara verklige, den är djup utan att kännas pretansiös. Den lyckas helt enkelt med det som Alkemisten inte lyckades med. Läs den om du vill ha något med substans! Betyg 4 av 5 och 9 av 10.

Bok nummer 6. Lite av en modebok, mat är ju väldigt hippt och modernt. Men den är bra ändå!

Efter denna bok blev det Hett av Bill Buford. Det är en biografi över Mario Batali och även en bok om Bills erfarenheter i Batalis kök som "köksslav", och som slaktarlärling. Det är en mycket intressant bok om italiensk matlagning och om kockars mntalitet och vardagsliv. Om man säger så här, kockar jobbar väldigt mycket. Jag tycker den är intressant och lärorik och underhållande. Gillar du kockvärlden, italiensk matlagning och knepiga personligheter är det här boken för dig. Betyg 3,5 av 5 och 6,5 av 10.

Inser när jag tittar igenom gamla blogginlägg att jag inte recenserat Pollyanna!!! Vilken miss! Så ni får stå ut med ännu en liten recension...;-)

Pollyanna av Eleanor H. Porter var en liten bok som Elnis hittade alldeles ensam på en hylla i en affär i SKottland och som hon därför kände sig tvingad att köpa både till sig själv och till mig. Och ack vilken bok! Dels är det typ den sötaste lilla utgåva någonsin och dels är den alldeles alldeles underbar!


Bok nummer 7. Har ni nånsin sett något så sött?!

 Pollyanna är en liten flicka som ser allt i livet från den ljusa sidan. Hennes mamma dog när hon var liten och när hennes pappa dör så får hon flytta hem till sin bittra och plikttyngda moster Polly. Men inte ens Plooys bistra livssyn kan ta glädjen ur Pollyanna, eftersom Pollyanna leker "leken". "Leken" innebär att i varje lissituation se något som man kan vara glad för. Ett exempel direkt från  boken kommer från Pollyanna:

" 'Yes. You see I'd wanted a doll, and father had written them so; but when the barrel came the lady wrote that there hadn't any dolls come in, but the little crutches had. So she sent 'em along as they might come in handy for som child, sometime. And that's when we began it.'
'Well, I must say I can't see any game about that, about that,' declared Nancy, almost irritably.
'Oh, yes; the game was just to find something about everything to be glad about- no matter what 'twas,' rejoined Pollyanna earnestly.'And we began right then - on the crutches.'
'Well, goodness me! I can't see anythin' ter be glad about - gettin' a pair of crutches when you wanted a doll!'
Pollyanna clapped her hands.
'Ther is - there is,' she crowed.'But I couldn't see it, either, Nancy, at first,' she added, with quick honesty. 'Father had to tell it to me.'
'Well, then, suppose you tell me,' almost snapped Nancy.
'Goosey! Why, just be glad because you don't - need - em'!' exulted Pollyanna triumphantly. 'You see it's just as easy - when you know how!' "

Tänk om vi alla kunde se på livet så. Alltid se något att vara glad för i allt. Pollyanna fortsätter att leka leken och förmår nästan hela den lilla byn att leka den med henne. Alla utom moster Polly. Men så händer något som till och med Pollyanna har svårt att se något possitivt i.

Det är en supersöt och underbar och varm liten bok. Den fick mig att fundera på min inställning till livet och hur mycket vi alla har att lära av Pollyanna. Och jag grät som ett litet barn i slutet, om ni är intresserade av sånt. Det är en fantastisk klassiker som alla bör läsa! Betyg 4,9 av 5 och 9,9 av 10. Den borde finnas på alla måste-läsas-listor!

Snyggt bokmärke med spännande böcker.

Apropå måste-läsa-listor så är det här de 50 böckerna som man enligt mitt bokmärke måste läsa innan man dör. De i rött har jag INTE läst och de i grönt HAR jag läst.

The Lord Of The Rings Trilogy by J.R.R Tolkien

1984 by Georg Orwell

Pride And Prejudice by Jane Austen

The Grapes Of Wrath by John Steinbeck

To Kill A Mockingbird by Harper Lee

Jane Eyre by Charlotte Brontë

Wuthering Heights by Emily Brontë

A Passage To India by E.M. Forster

The Lord Of The Flies by William Golding

Hamlet by William Shakespeare

A Bend In The River by V.S Naipaul

The Great Gatsby by F. Scott Fitzgerald

The Catcher In The Rye by J.D Salinger

The Bell Jar by Sylvia Plath

Brave New World by Aldous Huxley

The Diary Of Anne Frank by Anne Frank

Don Quixote by Miguel De Cervantes

The Bible by Various

The Canterbury Tales by Geoffrey Chaucer

Ulysses by James Joyce

The Quiet American by Graham Greene

Birdsong by Sebastian Faulks

Money by Martin Amis

Harry Potter Series by J.K. Rowling

Moby Dick by Herman Melville

The Wind In The Willows by Kenneth Grahams

His Dark Materials Trilogy by Philip Pullman

Anna Karenina by Leo Tolstoy

Alice's Adventures In Wonderland by Lewis Carroll

Rebecca by Daphne du Mausier

The Curious Incident Of The Dog In The Night-Time by Mark Haddon

On The Road by Jack Kerouac

Heart Of Darkness by Joseph Conrad

The Way We Live Now by Anthony Trollope

The Outsider by Albert Camus

The Colour Purple by Alice Walker

Life Of Pi by Yann Martel

Frankenstein by Mary Shelley

The War Of The Worlds by H.G. Wells

Men Without Women by Ernest Hemingway

Gulliver's Travels by Jonathan Swift

A Christmas Carol by Charles Dickens

Huckleberry Finn by Mark Twain

Robinson Crusoe by Daniel Defoe

One Fles Over The Cuckoo's Nest by Ken Kesey

Catch 22 by Joseph Heller

The Count Of Monte Cristo by Alexander Dumas

Memoirs Of A Geisha by Arthur Golden

The Divine Comedy by Alighieri Dante

The Picture Of Dorian Gray by Oscar Wilde

Jag ser fram emot att läsa vissa av de här böckerna, vissa kommer jag läsa för att jag måste. Men vem vet, kanske mina förväntningar slås på ända. Dessutom saknas det en massa böcker på den här listan tycker jag. Jag jade bytt ut vissa böcker och satt in andra, men, men, det är endast 50 böcker, listan kan ju göras hur lång som helst så jag får väl godkänna de här 50.:-)

Det var allt för den här gången. Det är andra gången jag skriver det här inlägget, förra gången sparades bara 1/4 så jag har fått skriva om. Förhoppningsvis är det här ännu bättre än det förra. Ha en skön fredag, det ska i alla fall jag!