På andra sidan

Jag klarade det! Jag har gjort det jag inte klarat förut. Jag tog mig igenom och är nu ute på andra sidan. Jag läste ut Svindlande Höjder!:-D Jag vet inte om ni förstår vilken bedrift det är. För mig är det faktiskt stort, större än jag trodde. Nu känns alla böcker möjliga!

Så, hur var den då? Ja, som ni kanske förstått så är den inte fantastisk. Den handlar om två hus ute på en hed i England  som bebos av en massa hemska människor. Allt börjar med att en vänlig man tar hem ett gatubarn till sitt hus på heden. Pojken han tar hem får namnet Heathcliff och visar sig vara en riktig vilding. han blir dock nära förtrogen med dottern i huset, Catherine. Men så utvecklar historien sig som så att ingen får den de vill ha och gör därför alla andras liv outdrägliga.

Heathcliff, som fått så mycket lovord av så många människor i olika sammanhang, är ett svin. Han är hemsk, egoistisk, självcentrerad, grym, elak, girig, patetisk helt enkelt. Visserligen är det vackert att han älskar/älskade sin Catherine så innerligt men han hanterar sin sorg på ett högst motbjudande sätt. Catherine å sin sida är inget helgon. Hon är otroligt manipulativ och skälvcentrerad. Eftersom de här två inte fick varandra så blir alla andras liv förgiftat av Heathcliffs ånger, sorg och hämndlystnad.


Han kanske ser ut som en gentleman...

Boken var säkerligen ytterst modern och skrämmande när den gavs ut 1847. Den var nog till och med lite för modern eftersom motagandet var svalt i början. Men den blev väldigt populär med tiden och tillhör nu den litterära kanon. Dock tycker jag att den, på de 164 år som gått sedan den kommit ut, blivit väldigt förlegad. Det som var skrämmande och obehagligt i mitten av 1800-talet är idag bara konstigt. Karaktärerna var antagligen läskiga och verkliga då, men nu är de bara otroliga och sjuka i huvudet. Allt det som gjort boken så populär är allt det som också gör den så ohjälpligt omodern och förlegad.

Den är inte dåligt skriven, tro inte det, Emily Brontë är en duktig författare. Det är inte heller en dålig bok. En dålig bok får man inte ut någonting av, en dålig bok kan man lika gärna ha oläst, en dålig bok gör ingen skillnad i ditt liv. Svindlande höjder gör skillnad. Den är mörk, långsam och smått deprimerande men den fick i alla fall mig att tänka i andra banor. Man får en inblick i hur livet kanske var way back.


Men han är galen, djurisk och grym! Dessutom djupt nertyngd av en obotlig sorg!

Och, om man vill vara djup och litteraturnissig, så är Svindlande Höjder en aldrig sinande källa av filosofier, tankar, funderingar och djupa disskusioner.
Så, det är inte en dålig bok, den är bara inte bra. Fast jag kan förstå varför den finns med på listan, det är trotts allt en bok som betytt massor för så många och ja, det är en bok jag tycker man ska ha läst. (Men läs den inte!^^)

Betyg då? Det är svårare, för det är inte en bok jag rekomenderar någon jag tycker om att läsa men den är inte dålig och jag tycker, ärligt, att det är en bok man ska ha läst om man är en inbiten bokmänniska. Men den är, som sagt, inte bra heller. Så betyget är otroligt svårt. Jag funderar till och med på att inte betyg sätta, den har fått så många reccenssioner och åsikter genom åren att en till varken skulle göra till eller från. Men menm betyg ska den ha ändå. Så det blir 3 av 5 och 4 av 10, kanske inte helt logiskt men så är det!

Det är inte den enda bok jag läst sen senast. Jag har även hunnit igenom en fransk novellsamling av Claire Castillon. Insekt heter den och handlar om olika mamma/dotter-relationer. De flesta är inte helt sunda, utan har någon sorts defekt. Det är mammor som medicinerar sina döttrar för sjukdomar de inte har, som gör sina döttrar sjuka för att skapa tryghet i sitt eget liv, döttrar som misshandlar sina mammor, döttrar som vägrar acceptera att mamma är döende, mammor som fetsuger sig för att dölja sin graviditet etc.


De gör så schyssta omslag dessutom!

Det kan låta otroligt deprimerande och hemskt men det är det inte. Visserligen är det kanske inte världen smest possitiva eller upplyftande ämne men det är skrivet med så mycket kärlek och med en så känslig penna att det är en trevlig lässtund som erbjuds istället. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är något visst med franska författare, speciellt de som [sekwa] ger ut! Ser ni en bok från [sekwa] så är den nästan garanterat bra!
Betyg: 4 av 5 och 7 av 10.

Annars har det varit en fullpackad helg. Fredag åkte jag med morsan och farsan till moster i Algustorp. Där blev det en helkväll med fika och prat. Lördagen var det så dags för mitt första kusin-bröllop. Christoffer och Iryna gifte sig i Broby Kyrka. Det var en vacker ceremoni, ett vackert brudpar och en tevlig fest. Roligt med kusinbröllop, de får gärna bli fler! Natten mellan lördag och söndag spenderade jag i min älskade kusin Minis lägenhet. Den är väldigt fin, och vi hade det väldigt roligt. Det gör jag gärna om. Sedan blev det söndagsmiddag i Bivaröd (vildsvin, mums!) innan det bar av för en snabb titt på farmors grav och sedan hemåt.


Lyckligt nygifta och vackra. Alltid trevligt med bröllop!

Nu sitter jag här med en STOR balja thé och väntar på att tiden ska gå så jag kan titta på den här veckans Lark Rise. En ren njutning.