The Help

Nu när jag blivit en sådan superstrykare så skulle jag vilja ha en sån här strykbräda. Har visserligen inget strykjärn men det gör inte så mycket. En snygg strykbräda som den med Union Jack på passar även utan strykjärn. Och den är nog praktisk också!:-)

(Först, en liten förtydling eftersom jag fått lite skäll från vissa av barnen Thuresson. Det är nämligen inte alla barnen Thuresson som behöver extra kärlek, bara vissa av oss. Så har vi förtydligat det.)

Om man inte vet vad man ska säga så kan man alltid citera denna ljuva man!

Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt... Har varit en ganska lång helg med mycket att hinna med. Fredag (ja, jag räknar in fredagarna i helgen!) var det som sagt pyssling och Rycketofta, hann inte med brödbakandet.;-) I Rycketofta tog jag hand om två små änglar. De är verkligen söta som socker, de två Doolan-flickorna... När de gått och lagt sig så satte jag mig vid strykbrädan för att stryka undan det jag inte hunnit med på måndagen. Kom i säng vid elva, men läste liiite mer än jag borde med tanke på vad som skulle hända på lördagen.

så här såg hon ut, fast helt annorlunda! Och mycket snyggare!

För i lördags var det nämligen äntligen dags för Bettslachs möhippa!:-) Vi tog henne från jobb vid lunchtid och sedan var det full rulle hela dagen med picknick, uppdrag inne i Helsingborg, drejning i Wallåkra Stenkärlsfabrik och grillning i Kingelstad. En mycket trevlig, och i mina ögon, lyckad dag och möhippa! Kom hem klockan ett och gick rakt till sängen. Skulle bara läsa liiite i min bok, The Help, och sen skulle jag bara läsa liite till och sen var det bara några få kapitel kvar så jag tänkte att jag lika gärna kunde läsa ut den. Så jag släckte inte förns klockan fyra. Men boken tog slut!

Det är väldigt vackert på och runt stenkärlsfabriken. Dessutom är guiden Åsa helt otroligt duktig!

Söndag innebar som vanligt kyrka och sen inte mycket mer. Jag och Ister hade en inspirerande stund på vår nya studsmatta, annars var det en ganska seg och tråkigt söndag. (Mötet hade inget med det att göra, för det var ett väldigt bra möte i kyrkan!=P)

Yeah! Den står väldigt strategiskt så man kan busa med bilarna som kör förbi...

 Så nu sitter jag här och försöker komma på allt jag ska hinna göra idag och imorgon för på onsdag åker jag till Bjuv för att passa hus och hund i 12 dagar medan Gabitha är i Georgien. Det är svårt att beskriva exakt hur skönt det ska bli att få komma hemifrån ett tag. Håller på att bli galen här hemma ibland. Visserligen flyttar jag till min egna lägenhet i juni, om typ 3 veckor, men just nu är 3 veckor alldeles för länge!=P

Nu till dagens recension av The Help (Niceville heter den på Svenska), skriven av Kathryn Stockett. 

Boken utspelar sig i Jackson, Mississippi 1962 och handlar om tre kvinnor, Minny och Aibileen som båda två är african-american hemhjälper (eller vad det kan heta) och miss Skeeter som är uppvuxen och uppfostrad av en svart hemhjälp, precis som de flesta barnen i det här samhället. Aibileen har uppfostrat 17 vita barn som sina egna men lämnar ofta familjerna innan barnen blir för stora, för hon vet att de utan undantag blivit påverkade av föräldrar och lärare att tycka att har en massa sjukdomar och att man kan behandla dem som smuts eftersom de inte är värda något. Minny har en stor mun och har svårt att hålla tyst när hon blir utsatt för något hon tycker är orättvist. Miss Skeeter letar efter Constantine, den hemhjälp som uppfostrat henne men som plötsligt försvann när miss Skeeter var på universitetet. På grund av olika omständigheter börjar de här tre kvinnorna umgås och blir till sist vänner samtidigt som de skriver på en bok som kommer väcka mycket intresse och ilska i det lilla samhället.

Filmen ser ut att vara ganska schysst så den ska jag nog ta och se. Härliga färger!

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. Å ena sidan tycker jag den är bra och underhållande och fräsch. Men å andra sidan kan jag tycka den är lite uttjatad och förutsägbar. Det är så självklart att det ska vara rasistiskt i Mississippi och att alla vita är rasister förutom en men inte ens den enda kan visa det offentligt men samtidigt är den bitvis väldigt rolig och visar nya sidor av uttjatade ämnen. 

Som ni kanske hör är jag ganska ambivalent när det kommer till den här boken. Den är bra men inte superbra, jag kan rekomendera den men förvänta er inget mästerverk. Den håller på eller har tolkats till film och det kan jag tänka mig blir riktigt bra. Men det är inte en dålig dussin-litteraturbok, den är bara inte riktigt så bra som jag förväntade mig. Betyget måste ändå bli ganska högt, 3 av 5 men faktiskt 6 av 10. 

• Fnissarnas hämnd/ Roddy Doyle - 3/5 , 6,5/10 
• Lark Rise to Candelford/ Flora Thompson - 3/5 , 5/10
• Den Röda Soffan/ Michèle Lesbre - 3/5 , 5,5/10
• Konsten Att Tala Med En Änkling/ Jonathan Tropper - 4/5 , 8/10
• Room / Emma Donoghue - 4/5 , 8,5/10
• ät mig /Agnés Desarthe - 3/5 , 7/10
• Love comes softly / Janette Oke - 3/5 , 5/10
• Godnatt, finaste / Dorothy Koomson - 1/5 , 1,5/10
• Jag Är Femton År Och Jag Vill Inte Dö / Christine Arnothy - 4/5 , 6,5/10
• Svalorna Flyger Så Högt Att Ingen längre Kan Se Dem / Åke Edwardson - 2,5/5 , 4/10
• Daddy-Long-Legs / Jean Webster - 5/5 , 10/10 
• the Help / Kathryn Stockett - 3/5 , 6/10

Kunde nästan gissa på utsidan att den inte var så bra, men men, läsning är det i alla fall!

Nu läser jag en riktig chic lit, en dålig sådan till och med, som heter Rätt åt Dig! So far, riktigt dålig. Antagligen blir den inte bättre, men det visar sig nog. Men jag kan förvarna er så här på förhand att inte läsa denna bok om ni kommer över den!