Maratoninlägg del 4

Nu kommer det ni alla väntat på, Nathalie - en delikat historia av David Foenkinos.

Boken handlar om Nathalie som är lyckligt git med Francois. De är bilden av ett genomlyckligt gift par tills Francois en dag går och dör. Nathalies värld rasar samman och hon begraver sig i arbete. Men efter att ha spenderat flera år med att bara jobba, jobba, jobba får hon en dag ett infall och kysser den tysta och oite gråa svenska medarbetaren Markus. Varför hon gjorde det och var det ska bära hän vet varken hon eller Markus...

Det här är verkligen en delikat liten historia! Den är mjuk och finstämd utan att bli fjantig och kletig. Den är roliga utan att bli dråplig. Den är sorglig och melankolisk utan att bli tragisk och deprimerande. Den är romantisk och feelgood utan sliskigheten och dravel. Den är välskriven och har en hel del små tricks för sig som får den att bli än bättre. Den är inte som andra böcker helt enkelt. Jag njöt, som jag njöt, från första till sista sidan och sedan, när den var slut, vilket den var allt för snabbt, ville jag läsa den igen! Den är inte tung eller utmanande rent intellektuellt, den är inte ett stort episkt verk eller ett mästerverk på det sättet, det är inte heller ett litterärt underverk men den tickar alla mina boxar och det är allt jag kräver. Den får en solklar 5 av 5 och 10 av 10. Än så länge en av de bästa böckerna jag läst i år. Om man bara ska läsa en bok i år så ska man, än så länge, läsa tre nämligen Nathalie - delikat historia, Alla Mina Vänner Är Superhjältar och Liten Parlör För Älskande. De är kanske inte de största mest imponerande verken i den litterära historien men jag har verkligen uppskattat dem!

Ps. Ibland kan man bli så frustrerad och irriterad att det liksom kittlar bakom öronen och kliar i halsen och springer och ilar i hela kroppen. Det upplevde jag nyss. Ds.