Så är det över. Drygt två veckor fyllda av fantastiska, underbara och härliga sportbedrifter! Och som jag njutit! Det har varit OS från morgon till sena kvällen hemma hos mig i typ 14 dagar. Jag har fått se världsrekord och misslyckanden, drömmar som uppfylts och krossats, förväntade medaljer och överraskande mdaljer, härliga sporter man inte får se så ofta på tv och de lite mindre ovanliga, roliga sporter och halvtråkiga. Enkelt sagt har jag sett det mesta! Och det har varit så fantastiskt roligt! Det är så roligt med OS! SVT har skött det fantastiskt med livesändningar och OS dygnet runt på tv och med flera kanaler på play som visade nästan allt. De sände över 1000 timmar sport och jag har sett eller lyssnat på så många av de timmarna som möjligt! Men nu är det alltså slut...
Det har varit ett fantastiskt OS från flera synvinklar. Arrangörerna har gjort det fantastiskt, OS i London jämförs med OS i Sydney som allmänt kallas för det bästa OS någonsin, värdlandet hade stora framgångar på sportbanorna, publiken var engagerad och insatt och hejade vilt på alla framgångar och Sverige gjorde ett väldigt bra OS. Helt enkelt ett fabulöst OS. Men nu är det slut...
Under två veckor har jag, kanke inte undvikit, men i alla fall inte tagit initiativet till att umgås med varken vänner eller familj, och när jag väl umgåtts med vänner och familj har jag känt mig splittrad. Det är roligt och trevligt men jag missar ju så mycket OS, så det enda som fått min odelade uppmärksamhet de senaste veckorna har varit OS för det kan jag titta på utan dåligt samvete, alla mina vänner har varit informerade om att de är låååångt ner på min prioriteringsliste de här veckorna. Ett arrangemang jag tycker fungerat bra, vet inte hur det känts för de runt omkring men för mig har det känts bra! Men nu är det slut...
Det är samma sak varje gång ett OS eller något annat stort evenemang tar slut, jag vet liksom inte hur man återgår till ett vanligt liv, allt känns tomt och tråkigt och jag saknar de sportfyllda dagarna. Men OS är slut i vilket fall och nästa OS, vinterspelen 2014 i Sotji, sänds inte av SVT utan de rättigheterna är uppköpta av MTG-gruppen, betalkanaler helt enkelt. Så då kommer det bli sport med reklamuppehåll, tråkiga och sämre kommentatorer och experter och knepiga kanaler som jag inte har. Ser inte fram emot det men OS ska bli roligt. Men det är fortfarande 2 år kvar...
Så idag försöker jag återgå till det vanliga, lite tråkigare livet, utan OS. Övergången hr inte varit enkel. De senaste dagarna har jag skurit ner lite på OSkonsumptionen men abstinensen är ändå påtaglig. Så jag har tittat på det sista London Live, läst lite krönikor, kollat upp lite reultat och nu, när jag sett och läst nästan allt från OS, lyssnar jag på Sommar i P1. Det har jag försummat rejält, kan ju inte pausa sport för Sommar så nu försöker jag komma ikapp. Det är en klen tröst men i alla fall något. Och Martina Haag är ju lite av en favorit...
Läsningen har lidit lite men jag har ändå en hel del böcker på gång. Just nu läser jag Mr. Dixon Försvinner av Ian Sansom och The Unlikely Pilgrimage of Harold Fry av Rachel Joyce. Två feelgoodböcker som jag haft funderat på och varit sugen på länge. Betyg kommer så småningom, då måste ju avslutas först! Så jag ger mig iväg för att göra det nu, lite hjälper det mot abstinensen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar