Färdig.

Nu är Lark Rise to Candelford utläst. Måste säga att jag blev lite besviken. Det är inte dåliga böcker, det är inte det jag säger. Men de är ganska långsamma och händelselösa. i hela första boken, Lark Rise, fick man inte lära känna någon karaktär. Den andra boken, Over to Candelford, utspelade sig under samma tid som den första, men den här gången fick man följa lilla Laura och se hur världen tedde sig från ett barns ögon. Den tredje boken, Candelford Green, följde också Laura nnär hon flyttade till Candelford Green för att arbeta på postkontoret tillsammans med miss Dorcas Lane. Visserligen får man i andra och tredje boken följa Laura lite men det är fortfarande mest berättande om hur det ser ut och vad som händer runt omkring och små skvallerhistorier och liknande. 

Det är onekligen vackert i alla fal.

Det är böcker som gett mig djupare förståelse och insikt i hur livet var på landsbygden på 1880-90 talet, rent historiskt. Den har visat på en sida som oftast porträtteras väldigt romantiskt men som inte på något sätt var romantiskt. Livet var hårt och fattigt och kärleken hårt prövad. Klasskillnader var tydliga och man blev undervisad i kyrkan om att man skulle vara nöjd med sin lott och inte försöka sträva efter att komma någon annanstans i livet än vad ens egen klass tog en. Men samtidigt var det ett liv där grannar och vänner spelade större roll och där människorna i byn faktiskt brydde sig om varandra och tog hand om varandra i nödens stund. Livet var hårt och maten inte alltid lätt att få tag på men de var inte snåla och klagade inte, livet var som det var, inte hjälper det att klaga då.

Det ser verkligen romantiskt ut, tvivlar på att det var lika romantiskt. Luktade definitivt inte romantiskt.

Jag tror att vi har mycket att lära av dem. Vi klagar och gnäller och ändå har vi det så bra. Även om inte särskilt många av oss skulle räknas som rika så är vi inte fattiga. Vi har kläder, hus, säng, mat, rent vatten i kranen och utbildning. det är otroligt lätt att ta det för givet, något jag själv gör varje dag. Och även om det är så att tiderna har utvecklats och det är därför vi har allt det vi har idag så är det inte en ursäkt att gnälla. Vi har det, hur man än ser på det,  bättre än dem rent materiellt.

Så här tänker man att man hade bott om man levt då, men om vi direktöversätter vår "klasstillhörighet" idag så tror jag väldigt få av oss faktiskt skulle bo så pampigt. De flesta skulle nog bo i en liten stuga med endast 10 shilling i veckan att leva på.

 Dock tror jag att vi tappat på det mentala planet. Det finns ingen anledning för oss mentalt kunna hantera att inte veta vad vi ska mata våra familjer med eller ur vi ska få tag på skor. De flesta av oss har aldrig behövt slakta en gris och ta hand om varje liten del. Vi är för stolta för att be om hjälp och för att erkänna nederlag. Vi har mycket att lära av människorna som levde förr.

Det har jag fått med mig från de här böckerna. självklart är den inte ren sanning och inte en helt oromantiserande bild, även om den försöker vara så sanningsenlig som möjligt. Så en viss önskan att få ha upplevt den tiden finns hos mig, det ska jag inte hymla med. Men jag inser att jag antagligen inte klarat mig särskilt länge.

Tänk att få omgärda sig med de öppna landskapet de hade då. Inga bilar, inga telefontrådar och master, inga elstolpar, inga flygplan som surrade i luften. Vilket lugn och vilken absolut skönhet.

Vad ska jag då ge dessa böcker för betyg? Otroligt svårt... De är välskrivna och ganska trevliga. Men om man söker något händelserikt eller fartigt ska man fortsätta leta. De är långsamma och tar sin tid på sig. Men, för mig som allätare, så går det också ner. så jag måste nog ändå ge den en trea av fem, men en svag femma av tio. 

Utöver detta har jag nu packat ihop mina nytvättade textiler och sökt ett par jobb idag. ganska effektiv trotts allt. Dessutom har jag nu börjat på en bok som heter Den Röda Soffan, återkommer med åsikter.

• Fnissarnas Hämnd/ Roddy Doyle - 3/5 , 6,5/10
• Lark Rise to Candelford/ Flora Thompson - 3/5 , 5/10