onsdag 27 april 2011

Läsa läsa sola sola bok

Sol sol sol SOL!
Det är svårt att förstå hur härligt det är med sol när man inte haft sol på hela vintern. Men ack vad jag njuter. Jag och MiaFia gick en runda i måndagskväll. Hade bara korta brallor och kortärmat och frös inte alls. W Ü N D E R B A R ! ! ! 

Igår skulle jag gör en massa olika saker på internet, men innan jag ens gjort 3% av allt det jag skulle göra så bestämde internet sig för att sluta fungera. Så då var det bara slappning kvar på min att-göra-lista. Och slappa I did. Spelade 6 rundor kubb med de två minsta i klanen Thuresson, förlorade EN gång efter som någon, säger inte vem, missade kungen med den sista pinnen.:-S Väldigt mysigt med lite sommaraktiviteter. 
Faktiskt spelade vi med ett nästan identiskt kubb.
 Men sen fanns det inte så mycket mer att göra förutom att läsa, och läsa I did. Lästa faktiskt ut 2 böcker. Den första hette Godnatt, finaste och är skriven av Dorothy Koomson. 
 Stephanie och Mal är lyckligt gifta men kan inte få barn. De ber Mals absolut bästa vän Nova att bli deras surrogatmamma, och hon går med på det. Halvvägs igenom graviditeten "ångrar sig" paret och tvingar Nova att själv uppfostra barnet. När pojken är 8 blir han plötsligt sjuk och de måste alla tre konfrontera varandra och sina beslut. 
Så här i efterhand inser jag att jag borde anat vad det var för bok med tanke på omslaget...

Visserligen är det en ny twist på det klassiska triangeldramat men kom igen. Det fanns en möjlighet att göra det här till en intressant bok med nya fräscha synvinklar. Istället blir den gammal och fadd rean efter två kapitel. Den upprepar allt som ska finnas i ett triangeldrama. Självklart är Steph psykiskt sjuk och det är därför hon tvingar sin man att välja mellan henne och barnet. Och självklart älskar Mal både sin fru och nova men med olika "sorters" kärlek, men han kan inte leva utan någon av dem. Men eftersom han, på deras typ 4e dejt, lovade sin, då blivande långt fram i framtiden, fru att aldrig lämna henne så måste han ju välja frun även om han alltid älskat Nova och vill inget heller än få vara nära sitt barn. Självklart är Nova från Gahan (måste ju ha med alla "raser" (vilket jag egentligen inte tycker finns men men, ni fattar) för att det ska bli riktigt politiskt korrekt) och självklart klärvoajant och öppen för alla sorts spiritualism. Dessutom har hon ett kafé som hon äger tillsammans med en annan klärvoajant, som kommer från Japan och är lesbisk (där fick hon in TVÅ i en smäll. Både asiat OCH lesbisk OCH klärvoajant, perfekt!), dit man kan gå för att fika och sedan gå upp på andra våningen och bli spådd eller läsa lite tarotkort eller annat sånt spännande. Och självklart är nova gift med en 10 år äldre man som är polis, och som hon gjort slut med otaliga gånger men som hon älskar, och han är självklart som en far för hennes son, som aldrig träffat sin riktiga far, men att bara älska varandra räcker ju inte och därför håller äktenskapet självklart inte. Och, som ni säkert redan gissat, så är pojken, Leo heter han, självklart OVANLIGT söt och smart och klipsk och klarsynt. Och, eftersom han är en sådan perfekt pojke, så kan han ju inte leva för länge, så självklart är det inte bara näsblod utan något i hjärnan som brister och orsakar koma och senare död. Och självklar inser Nova då att pojkens biologiska pappa, Mal, som varit Novas bästa vän sedan barnsben men som hon var tvungen att bryta med är han valde sin fru istället för sitt barn, måste få veta och ringer då upp honom efter en väldig massa år. Och själ klart kommer han störtande igen och lämnar sin fru en sam på en flygplats väntandes på honom. (När frun får höra vad som hänt förstår hon direkt, självklart.) För att trösta sin bästa vän, erbjuder Mal, som är gift, precis som Nova, självklart sex eftersom det är det ända och bästa sättet att handskas med sorg. Men man kan ju inte ha sex med sin partner eftersom det äcklar en och skrämmer en, men att vara otrogen och ha sex med sin bästa kompis som man egentligen alltid varit förälskad i, det är så klart den bästa lösningen på allt. Och, som om inte allt var självklart nog, så blir Nova, som ni kan förstå, gravid vid detta enda samlag. Därefter väljer Nova att lämna sin make, som hon, enligt egen utsago, älskar så det gör ont, och drar ut i världen och åker jorden runt för att sedan bosätta sig i Portugal med sin dotter och inse att förlåtit alla och livet är ganska härligt ändå. 

Nu har jag berättat hela boken, men som ni kan se, så missar ni ingenting om ni inte läser den. Så jag bjuder på den! Allt för att ni ska slippa att läsa sån här dussinlitteratur. Det är tantsnusk på en ganska låg nivå eftersom författaren faktiskt tycker att hon kan skriva och att det här är något helt nytt. Tantsnuskförfattare är i alla fall väldigt medvetna om sitt tantsnuskade, oftast, medans den här Dorothy tycker hon skriven nydanande litteratur. 

Dorothy Koomson, ny tantsnuksförfattare. Akta dig Danielle Steel!
Jag blir lite äcklad och får dålig smak i munen av så här dålig litteratur. Jag har läst en annan bok av samma författare, Marshmallows till frukost, och den var inte bra men inte riktigt lika dålig. Visserligen förutsägbar och uppbyggd på exakt samma sätt, men jag kommer inte ihåg den som så här dålig. Kanske är det så att man kan läsa EN sån här bok i sitt liv och tycka att den är ok men så fort man läser en till så sjunker den som en sten och blir tokdålig eftersom man redan läst samma bok förut fast annorlunda och då blir det bara för mycket. 

Som ni kanske gissat så Ä L S K A D E jag den här boken lika mycket som ett hål i huvudet. Jag ska INTE läsa fler böcker av Dorothy Koomson, det är då ett som är säkert. För en gångs skull så känns betyget inte så svårt att ge och det ska bli riktigt roligt att få totalsåga även genom betyget. Av 5 får den en 1a. Av 10 får den en 1,5. Läs den inte! Det enda positiva med den här boken är att medan jag läste satt jag ute i solen och fick bättrat på min solbränna ordentligt. Det skulle visserligen vilken bok som helst kunna göra men det är i alla fall något positivt.
Den här framsidan lovar ganska mycket, och håller det mesta!
Bok nummer 2 heter Jag Är Femton År Och Jag Vill Inte Dö av Christine Arnothy. Det är en verklighetsbaserad berättelse om Christines ungdom i Ungern under andra världskrigets slut. I början får vi följa livet i källaren till deras stora hus, dit alla hyresgästerna flytt för att ta skydd mot de konstanta bombangreppen mot Buda och Pest. Livet i en liten mörk källare är inte lätt. De har inget dagsljus, ingen mat och deras enda ljuskälla är konservburkar de fyllt med ister och som de stoppat ett skosnöre i. Det stinker, är mörkt och alla är konstans skräckslagna pga bomberna. Hela tiden väntar de på att ryssarna ska komma och befria dem från de hemska tyskarna, som ju bär hela skulden till att blir bombade in the first place. Men när ryssarna väl kommer för att befria dem visar de sig vara lika, om inte mer, bestialiska som tyskarna. De dödar, plundrar, våldtar och tvingar folket till slavarbete. Christines familj inser att de inte kan stanna kvar så de börjar planera för sin flykt. 
här har vi en riktigt författare, Christine Arnothy.
Det här är en otroligt stark bok. Visserligen har den lite samma problem som Anne Franks Dagbok, den tar liksom bara slut och missar att berätta så mycket som man skulle vilja veta. Men eftersom de båda två är baserade på dagböcker och verkliga livet så är det inte så konstigt. Så det är egentligen inget man kan hålla emot boken. Jag tycker det är en bra bok som berättar en sida av andra världskriget som inte får jättemycket uppmärksamhet. De är varken judar eller tyskar eller något, de är bara helt vanliga ungrare som blir fångna mitt i striden. Det är en bok jag tycker är väl värd att läsa. Den är kort och lättläst också, så var inte rädd att den är tung eller så, den går att läsa ut på ett par timmar.
Hon är verkligen vacker.
Eftersom den är verklighetsbaserad får boken dessutom en annan dimension och når ett djup som "vanliga" böcker har svårt att nå. Av 5 får boken en låg 4a och av 10 får den en stark 6,5. Rekommenderar den!

  • Fnissarnas hämnd/ Roddy Doyle - 3/5 , 6,5/10 
  • Lark Rise to Candelford/ Flora Thompson - 3/5 , 5/10
  • Den Röda Soffan/ Michèle Lesbre - 3/5 , 5,5/10
  • Konsten Att Tala Med En Änkling/ Jonathan Tropper - 4/5 , 8/10
  • Room / Emma Donoghue - 4/5 , 8,5/10
  • ät mig /Agnés Desarthe - 3/5 , 7/10
  • Love's Abiding Joy / Janette Oke - 3/5 , 5/10
  • Godnatt, finaste / Dorothy Koomson - 1/5 , 1,5/10
  • Jag Är Femton År Och Jag Vill Inte Dö / Christine Arnothy - 4/5 , 6,5/10

Nu läser jag en bok av en svensk författare faktiskt, lite mot mina principer, men ibland så. Den heter Svalorna Flyger Så Högt Att Ingen Längre Kan Se Dem av Åke Edwardson. So far, riktigt bra. Har visserligen bara läst 60 sidor, men ändå. Kunde varit så mycket värre, den är ju trotts allt svensk. 

Ikväll blir det cellgrupp. Härligt! Diggar verkligen våra onsdagskvällar.:-) Men först är det lite jobbsökande, läsande, solande och annat som ska göras. Ha en skön onsdag, för det ska jag ha!
Egentligen tycker jag att onsdagar är värst. Man har lika mycket kvar av veckan som man avverkat, känns som om veckan aldrig tar slut. Men när man a) inte jobbar och b) har cellgrupp, då är onsdagar a) inte annorlunda än någon annan dag och b) härliga!!!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar